Man kan gå en promenad på olika sätt.
En vanlig promenadslinga där jag bor är att man går runt Sisjön.
Oftast går man i rask takt för att få motion. Eller i ivrigt samspråk med sin promenadkompis. I går tog jag en annan sorts promenad.
Jag gick själv. Med min kamera. I långsamt tempo.
Istället för att gå förbi alla träd i rask takt så studerade jag dem.
Jag gick in emellan dem.
Jag letade efter "det lilla i det stora".
Här är ett träd som ser ut att vilja få en kram.
Går man långsamt har man tid att titta ned. Noga!
Oj så mycket det kan växa på en vanlig trädstam.
Så många olika sorter!
Att titta upp är inte fel.
Då ser allt annorlunda ut.
Har du tänkt på hur vackra tickor kan vara?
Så dekorativa! Små konstverk!
Alla med sina egna färger och mönster.
Vad vill jag nu säga med det här?
Bland annat att det har betydelse vad man väljer att uppmärksamma.
Om fokus är på att gå så fort som möjligt eller att prata så mycket som möjligt så kan man gå förbi allt detta utan att SE det. Man kanske tror att skogen består av tråkiga bruna träd och vissna växter.
Om fokus är på att upptäcka och uppmärksamma små saker så hittar man massor.
Den ena uppmärksamheten är inte bättre än den andra.
Men det kan ju vara berikande att medvetet välja var man vill ha sin uppmärksamhet.
Se vad man upptäcker!
Lycka till!
Vackra bilder Lena ! Det gäller att fånga dagen och njuta av det vi har omkring oss ! Kram kram
SvaraRadera