Jag hörde en liknelse idag som jag tyckte var så bra.
Jag vill gärna föra den vidare till er alla!
Tyvärr minns jag inte ordagrant hur den var. Men jag tror nog att jag kan återge budskapet i alla fall.
(Det är värre när man skall berätta en rolig historia som man inte riktigt minns. Man kanske kan början men har glömt poängen. Så illa skall det inte bli här, hoppas jag)
Det var en munk som gick på en väg. Han mötte en man.
Mannen var arg och överöste munken med ilska och skällsord.
Munken stod tyst och lyssnade.
Sedan ställde han en fråga till mannen:
"Om du ger en gåva till någon som inte vill ta emot den. Vem är då ägare till gåvan?"
Mannen tyckte väl att det var en dum fråga men svarade i alla fall att det är givaren som äger gåvan om nu den andra vägrar ta emot den.
Då förklarade munken att han tyckte likadant.
"Jag vill inte ta emot din ilska och aggression", svarade munken.
Ägaren till de hårda orden var mannen och ingen annan.
Tänk på detta nästa gång någon överöser dig med negativa och nedlåtande ord.
Vill du ta emot dem?
Om inte så är det givaren som äger dem.
Inte du!
Tänkvärt, eller hur?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar