Så här härligt hade jag det i går på vackra Rörö. Idag blev jag påkörd. Pang! Bilen fick åka med bärgningsbil men jag klarade mig helskinnad. Det var en otäck känsla. Dessutom blev jag kall så läpparna färgades lila. Det är snöstorm i Göteborg idag. Jag hade kläder för att åka bil, inte stå utomhus.
Jag var på väg för att uträtta diverse ärenden, bland annat inköp inför mindfulnesskvällen. Det får skötas på annat sätt nu. Utan bil :(
Jag körde på en trafikerad 50 väg. Mannen (jag skriver inte hans namn men jag vet förstås vad han heter) körde ut från bensinstationen Ingo vid Sisjön. Han körde på mig i full fart så plåten på min bil åkte in i bakhjulet på vänster sida. Känslan var lite som när man blir påkörd bakifrån vid Lisebergs radiobilar.
Jag pratar på mindfulnesskurserna om vikten av att inte värdera, inte fokusera på att hitta syndabockar, acceptera och gå vidare.
Men vet du vad - ett "förlåt" känns gott!
Mannen var lika ångerfull som en sten i havet. Han hävdade bestämt att det mycket väl kunde vara så att jag borde ha stannat på 50 vägen och släppt fram honom från bensinmacken. Det kunde vara så att det var mitt fel att han körde på mig bakifrån.
Det hela var så dumt så jag argumenterade inte mer. Men eftersom jag är lite filosofisk av mig så tänkte jag förstås vidare på företeelsen som sådan. Den där att man (vissa, ganska många) direkt, utan betänketid, reagerar med "det var inte mitt fel" alldeles oavsett vad som hänt.
Det känns gott för mottagaren att få ett "förlåt mig".
Det känns gott för givaren att få ge ett "förlåt".
Det är min övertygelse.
Ha en bra dag!
/Lena
Jaha - det minsta du hade kunnat begära var väl ett förlåt tycker jag.........
SvaraRadera