Vifta på öronen

Jag har aldrig träffat någon som kan vifta på öronen. Till min förvåning. Det är ju så lätt.

När jag var barn fick jag för mig att det skulle vara kul att kunna detta. Inspirationen kom säkerligen från Saltkråkan där Tjorven försökte lära sig denna konst.

Jag gick helt enkelt fram till en spegel och började leta efter rätt muskel. Där stod jag ett tag. Inte länge. Rätt var det var hade jag hittat "öronmuskeln" och öronen rörde sig upp och ned, båda två eller ett i taget. Det visade sig vara lika enkelt som att vifta på en hand.

Det fungerar dock inte om man samtidigt skrattar. Och det är svårt att låta bli. Ibland har det hänt att någon har nämnt att jag kan vifta på öronen. Då vill alla se. När jag sitter där med skeptiska, nyfikna blickar mot mig känner jag mig som en apa på zoo som ska visa upp konster och blir full i skratt.

Det GÅR alltså att lära sig märkliga saker. Ingen hade sagt till mig när jag var barn att det är ytterst få människor som kan vifta på öronen. Jag trodde istället att detta var en vanlig och viktig sak att kunna. Hade jag fått höra att det inte skulle gå att lära sig så hade jag kanske inte ens försökt?

Men vad ska jag ha denna kunskap till?
Någon som har en bra idé?

Må väl!
/Lena