Häromdagen tog vi en promenad runt ön (Rörö). Det blåste rejält från väst. Vågorna piskade upp mot land. Naturen bjöd på ett händelserikt skådespel. Det var mäktigt att se och lyssna på havet.
Promenaden fortsatte till andra sidan ön. Det tog inte många minuter att gå dit. Där bjöd naturen på en helt annan känsla. Allt var stilla, avvaktande, lugnt och tyst.
Om jag får vara lite filosofisk så tycker jag att man kan likna detta vid hur livet ofta är. Det kan storma med stor kraft. Man kanske tror att det aldrig kommer att ta slut. Men det gör det. Livet förändras. Det lugnar ner sig, kanske förr än man anar.
Man skulle också kunna likna det vid att det alltid går att se på en sak på olika sätt. På min promenad var både ön, havet och jag detsamma hela tiden. Det var bara min utsiktsplats som förändrades. Jag flyttade lite på mig, från väst till öst. Det som fanns runtomkring var oförändrat. Men skillnaden var stor beroende på var jag stod och betraktade min omgivning.
Så om man nu inte kan ändra på det som är runtomkring finns alltid möjligheten att undersöka om det går att ändra på sitt perspektiv. Se det hela från ett annat håll.
Ha en bra dag!
/Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar