Bloggens syfte


Sätt kurs mot hälsa och välmående med hjälp av mindfulness och kost.

fredag, april 12, 2013

När något blir förstört

 
Ibland blir något förstört. Ibland blir man sårad så djupt så det känns som om det aldrig kan läka. Om det gjordes med avsikt eller i rent oförstånd har kanske inte så stor betydelse. Det gör ont! Kanske någon som sa eller gjorde något? I en situation där man kände sig försvarslös på något sätt.
 
Här ser du resultatet som blev när nödraketer sköts upp på Rörö och satte eld på naturreservatet. Det gjorde också ont (i mångas hjärtan) och förstörde mycket. Naturen var försvarslös (men fick hjälp av duktiga brandmän).
 
Vad gör man då?
 
Gjort är gjort. Skadan är skedd. Man måste till slut acceptera och släppa taget.
 


 
Kankse kan man välja att lägga sin uppmärksamhet på något annat än det som är "fult" och oönskat?
 
I det här fallet vända jag mig om och fotograferade det som INTE hade brunnit. Och kände tacksamhet för att det inte var här som nödraketerna föll ned.


Om man söker kan man hitta ljuspunkter och glädjeämnen. Att fokusera på dem och njuta och känna tacksamhet kan ofta lindra många olika typer av sorger och smärtor.

 
Man kan försöka känna tillit. Att "tiden läker alla sår". Vilket den i och för sig kanske inte gör helt och hållet. Men såren blir mindre djupa, lappade och lagade.
 
Om vi vågar släppa taget om det mörka och det som gör ont så kommer mycket här i världen att sträva efter balans, helt av sig självt. Kroppens alla celler jobbar dygnet runt för att hålla var och en av oss så friska som möjligt. Hjärnan hittar nya kopplingar som läker och lindrar och får oss att må så bra som möjligt.
 
I naturen så växer det så det knakar. Det kanske inte syns alla gånger. Men oavsett om naturen varit utsatt för en ovanligt kall och frostig vår eller oaktsamma människor som satt eld på den, så kommer den att troget sträva efter att växa och frodas.
 
Det blir grönt och grant med nya skott och vackra blommor. Både i våra hjärtan efter sorg och besvikelser OCH i naturen i Rörös naturreservat.
 
Visst är det bra?!
/Lena
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar