Om du har bestämt dig

Jag läste nyss en inlägg från en av våra välkända och inspirerande coacher. Hans skriver "Om du har bestämt dig kan jag hjälpa dig. Om du inte har bestämt dig kan ingen hjälpa dig."

Det satte igång en massa tankar i mitt huvud.

När jag känner mig vilsen, när vägen framåt är dold i tjock dimma så jag inte kan se den, när livet känns osäkert, då har jag svårt att ta beslut. Det är DÅ jag behöver hjälp.

När vägen framåt är klar och tydlig, då är det lätt att bestämma hur man ska gå vidare. Man har energi och letar upp den hjälp man behöver för att genomföra det man har bestämt sig för att göra.

Självklart kan ingen annan bestämma för en person. Men på vägen fram till beslutet, då kan man behöva mycket hjälp och stöttning.

När man är stark, glad och positiv då är det ofta lätt att umgås med andra människor. Folk tycker att man är en trevlig prick att vara tillsammans med. Det är ju bra. Men tyvärr är det när man är ledsen, nere, lite ynklig och inte särskilt kul att vara med som man behöver umgänge och uppmuntran som allra mest.

Det är förstås betydligt lättare att hjälpa en person som har bestämt sig än en som inte har det.

Men det viktigaste är kanske att man har bestämt sig för att man behöver hjälp? Hjälp att jaga bort dimman så man ser vägen framåt.

Vad tycker du?

Ha en bra dag!
/Lena

Sanningar är färskvara

Sanningar är som moln på himlen.

De kommer och går.

Det stämmer kanske inte alltid. Men ganska ofta i alla fall.

Jag bläddrade i en tidning i dag. Den hette Hälsa och var från 1981. Länge sedan! Tidningen handlade om hälsokost och alternativa metoder. Där stod om vikten att röra på sig och att dricka mycket vatten. Det mesta var sanningar som gäller än i dag.

På en av de första sidorna stod korta texter om sanningar som nu var vetenskapligt belagda. Där stod att Karolinska sjukhuset i Stockholm under 10 år hade forskat kring sockersjuka (diabetes) och kommit fram till att det var fettet som var boven i dramat. Ät mindre fett var budskapet. Man skrev att kopplingen sockersjuka och fetma var tydlig.

Inte ett ord om snabba kolhydrater. Man blev fet att fett. Socker och vitt mjöl nämndes inte i hela tidningen.

Jag kunde inte låta bli att småle när jag läste det.

För 30 år sedan var det detta som var sanningen. Inte bara inom skolmedicinen utan även i en hälsotidning som också skrev om akupunktur och hur man kunde lindra cancer med homeopatmedicin.

Vi fnyser så snabbt och lätt åt all som har "fel".
Alla som inte har fattat.

Men ärligt talat, kommer vi någonsin att vara 100 procent säkra på vilken sanning som är den enda rätta?

När man diskuterar dieter så framgår det strax att detta är ett känsligt ämne. Alla anklagar alla andra för att ljuga. Själv vet man rätt.

Jag gissar att den som sitter och läser dagens hälsotidningar om 30 år kommer att småle precis som jag gjorde idag. Undrar åt vad? Det skulle jag vilja veta!

Vad tror du?

Hösthälsningar
Lena

Hur nöjd ska man va´?

Jag håller på att sammanställa lite information och övningar från mina mindfulnesskurser. Tänkte att det kan vara roligt att ha allt nedskrivet och förevigat.

Det kommer upp många funderingar när jag håller på. Ta bara en sådan sak som "att vara nöjd". Det är ju bra. Eller? Hur nöjd ska man vara? Kan man bli "övernöjd"?

Anledningen till att jag börjar fundera är att jag en gång hade ett par kvinnor på en informationsträff om mindfulness som började med att tala om för mig att de inte behövde mindfulness. De visste precis hur de skulle hantera stress och andra "problem" i livet. De hade sina olika metoder för det. Mindfulness var ett onödigt påhitt enligt dem.

Och så är det förstås. Om man är HELT NÖJD med det man har och det man kan, då vill man ju inte lära sig något nytt.

Eller är det möjligt att kombinera förnöjsamhet med nyfikenhet?

De som jag har haft kontakt med som har haft inställningen att de vill lära sig mer om mindfulness, de har inte varit helt nöjda. De har känt att de inte har haft tillräckliga verktyg för att hantera livets motgångar eller så har de varit förutseende och känt att det kan vara bra att utöka sin kunskap kring hur man förebygger ohälsa.

I mindfulness talar man om vikten att träna sin förmåga att acceptera att livet är som det är just nu. Det är inte samma sak som att man är nöjd och inte vill ha någon förändring.

Stagnation är sällan bra. Stillastående vatten blir dåligt.
Förändring är tecken på liv.

Själv tackar jag sällan eller aldrig nej till ny kunskap. Oavsett vad jag tycker om det jag lär mig något om så anser jag att kunskapen i sig är värdefull. Jag hoppas att jag aldrig kommer att vara nöjd med den kunskapsbank jag har. Jag hoppas att jag alltid kommer att vara nyfiken på nya tankar, idéer, metoder, sätt att hantera tillvaron. Jag behöver inte tycka att de är det enda rätta för mig. Men enligt min erfarenhet finns det små guldkorn att hämta överallt bara man letar.

Att vara missnöjd med livet mår man inte bra av.
Man kan gärna odla förmågan att vara nöjd med det som är.
Men kombinera det med en gnutta nyfikenhet.

Vad tror du om det receptet?

Må väl!
/Lena

Prova på mindfulness

Ibland känns livet precis så här. Livet förändras. Ekollonet har trillat ur och bara "hatten" är kvar. Det blir lite tomt. En förändring måste accepteras. Man behöver anpassa sig efter det nya. Byta perspektiv och glasögon kanske?

Mindfulness kan vara en hjälp när livet ska hanteras.

Vill du prova?

Jag har lite tid över i oktober och november. Därför tänkte jag erbjuda den intresserade en introduktion. Man kan vara själv eller flera i en grupp. Vi går igenom lite övningar och grunderna i mindfulness. Du investerar ca 1,5 timme samt 100 kr.

Om möjligt kan man med fördel vara utomhus. Botaniska trädgården och Sisjön är lämpliga områden. Gärna dagtid. Men det går att ordna tider på kvällen också.

Hör av dig om du är intresserad.

Du kan svara med en kommentar här.
Eller maila: lena.holmander (snabel A) telia.com

Glada hösthälsningar
Lena

Tid för återhämtning

Vi är ofta duktiga på att boka in aktiviteter av alla de slag.

Men hur är det med pauser?
Bokar du in tid för återhämtning eller tänker du att du ska ägna dig åt det under den tid "som blir över"?

Ärligt talat - får du någonsin "tid över"? Tid då inte har något alls att göra.
Jag tror att de är lika sällsynt att man har tid över som att man har pengar över.
Tid och pengar tycks alltid fylla hål.
De blir aldrig liggandes och skräpar.

Ett bra tips kan vara att man bokar in tid för pauser i sin kalender i samma takt som man fyller den med saker som ska göras.

Återhämtning kan vara att man lägger sig på soffan och lyssnar på musik, promenerar, tar sig ett bad, dricker en kopp te och bläddrar i en tidning. Vad som helst. Bara det är något som du vet att du mår bra av, något som får dig att varva ned, något du unnar dig. Tiden ska kännas som en present från dig till dig.

Prova gärna!
Lycka till!

/Lena

Som ringar på vattnet

Jag läste nyss ett inspirations brev som Kay Pollak skickar ut. Han skriver om de val vi gör i livet och hur de kan få oanade konsekvenser. Även om de känns obetydliga.

"I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort.
Väven som börjar vävas är oändlig."

Fågeln på bilden rör sig mycket långsamt framåt. Som hon ser världen så påverkas den inte alls av att hon stillsamt simmar fram. Men titta bakom fågeln! Där bildas små vågor. Mycket små i och för sig. De lär inte få några båtar att gunga. Men ändå. De finns. De färdas långt.

Att mina val påverkar glömmer jag allt som oftast. Men det är ju så! Även när jag väljer att inte välja så påverkar det.

Ibland tänker jag mycket på mina val. Undrar om jag valt rätt? Det kan kännas som ett oerhört tungt ansvar. Men å andra sidan har det hänt att jag tycker att jag har gjort "fel" val, men det har blivit bra i det långa loppet.

Vi är alla delaktiga i den där väven som vävs. Påverkar och påverkas av varandra hela tiden.

Är vi riktigt många änder som simmar åt samma håll samtidigt så kanske vi till och med tillsammans kan få båtar att börja gunga?

Ha en bra dag!
/Lena

Kay Pollaks inspirationsbrev hittar du på hans hemsida:
http://www.kaypollak.com/inspiration/inspirationsbrev/

En helt vanlig höstdag

En helt vanlig höstdag.

Hur kul kan den vara?

 

 

Jag tog med kameran och gick upp till Sisjön.

Dagen var grå och lite småkall.

Men se där! Grenar som hänger ned till marken.

Mellan de grön-gula löven kan man se dammen med sina näckrosblad.

Om man ställer sig vid trädets stam så känns det som att vara i en koja.

En egen träkoja!

Mysigt!  



 Här sitter ekollonen kvar.
Så fina de är.
Undrar om det blir en ny ek av någon av dem?







Vem har ätit på denna svamp?

Inte jag!



 

Precis bredvid svampen har denna kotte hamnat.

De passar bra ihop, tycker jag.

Svampar luktar gott!

De kanske inte smakar så gott.

De kanske inte ens är ätbara.

Men det gör inget.

Man kan leta upp svampar bara för nöjet att få titta och lukta på dem.



 

Blåbärsris.

Har du tänkt på hur fina färger bladen får på hösten?

 

Tickor är vackra.

De får mig att tänka på troll och andra väsen som bor i skogen.

 

 

Men sådana väsen finns ju inte på riktigt.

Jag vet det.

Å andra sidan - bara för att jag aldrig har sett dem

så bevisar det kanske inte att de inte existerar.

Eller?

 

Här är en välkänd stig som jag har gått på många gånger.

Men det är spännande ändå.

Vad finns bakom krönet idag?

Det kan jag inte säkert veta.



 



Nu vet jag.

Där fanns en skalbagge.

Väldigt bråttom hade den.

Första kortet jag tog blev suddigt för att den sprang så fort.

Undrar varför den skyndar sig så?



 

De flesta blommorna har vissnat nu i slutet på september.

Men här hittade jag en pytteliten och jättefin blomma.

Vet inte vad den heter. Men det spelar ingen roll.



Rött lyser upp i höstmörkret. 

 

Efter min promenad denna vanliga höstdag så kan jag konstatera att

hösten är vacker, den luktar gott och den bjuder på oväntade intryck.

 

Bara man är lite nyfiken. Ser sig omkring.

Ägnar sin uppmärksamhet åt det som finns just där man är.

 

Flera promenerande personer som jag träffade titta fundersamt på mig.

Kanske tyckte de jag verkade konstig som stod någon meter från stigen,

inne bland barr och kottar och höstlöv.

Säkert undrade en och annan vad i all världen jag tog kort på.

Kanske någon blev inspirerad att gå hem och hämta sin egen kamera

för att ta med den ut på en höstpromenad.

 

Hur intressant en helt vanlig höstdag är kan du förstås bara bedöma själv.

Varför inte gå ut och ta reda på det?

 

Glada hösthälsningar

Lena

 

Konsten att fördriva tid

Utsikt från Burö till Hyppeln

Att åka färjan från Burö till Rörö kan vara lite som en bal på slottet

"trist och tråkigt - eller alldeles underbart"

som Askungen säger.

 

Det beror på.

Måsar och trutar av alla de slag finns det gott om.

Ibland får man vänta länge på färjan.

Har man otur kan det handla om 1-1,5 timme. 

Vad göra?

Sitta i bilen och tjura?

Eller hitta på något vettigt?

Varför inte gå ut och se vad man hittar i naturen.

Mjölkört

 Är det fint väder kan man få sig en härlig promenad på Burö.

Ofta får man sällskap av någon sjöfågel.

Och så kan man passa på att studera växter.

Vass och strandråg kan man alltid njuta av.

Oavsett om det är sommar eller vinter.

Här hittade jag mjölkört som blommade.

 

Utsikt från färjan rakt väster ut.

 

Tjoho! Nu kom färjan.

Då måste man hoppa in i bilen och vara beredd.

Man vill ju inte gärna missa den.

 

Denna dag låg havet platt och stilla.

Det passar mig perfekt.

Om det blåser västliga friska vindar så gungar det. Mycket!

 

Sjöfåglar med Hyppeln i bakgrunden

Vi närmar oss Hyppeln.

Här har ett gäng sjöfåglar samlats på ett litet skär.

Har de möte?

Ser du hägern?

Om man spanar utmed kobbar och skär kan få syn på en hel del.

Här står en häger i vattnet för att fånga fisk.

Undrar hur det gick?

Nu ser vi Rörö i bakgrunden

Några bilar körde av på Hyppeln.

Men inte jag. För jag ska till Rörö.

Färjan får göra en sväng för detta "sjömärke" ska vara på babords sida.

(En gång för några år sedan "glömdes" detta bort

och färjan gick på grund. Tur att jag inte var med då.)



En storskarv som spanar.

 Man kan förstås sitta på färjan och läsa tidningen eller så.

Men då missar man en massa saker i naturen.

Till exempel denna storskarv som sitter på en ö och spanar.

Efter vad? Mat? Kompisar? Hmmm....

Perfekt utsikt för fåglarna här.

Jag går över till andra sidan av färjan.

Vad kan man hitta här?

En liten kobbe med ett "sjömärke" och en lampa som tydligen är perfekt utsiktsplats för fåglarna. Så smarta de är.

 

Nu ska färjan strax lägga till på Rörö.

Då måste man sitta i bilen och vara beredd.

Det vet jag.

Men jag ska bara...

 

...ta ett kort på fåglarna som radat upp sig på kobben intill färjelägret.

Det blev ingen närbild. De är för långt borta.

Men de ser ut att ha det bra.

Vilsamt på något sätt.

Fåglarna ser ut att ägna sig åt konsten att "bara vara".

 

Själv måste jag nu släppa kameran och istället ägna mig åt konsten att köra av bilen från färjan. 

 

Som sagt - en färjetur kan vara ointressant och trist.

 

Eller givande och intressant.

 

Att åka färja innebär tid som ska fördrivas på något sätt.

Så här brukar jag göra.

Hur gör du?

 

Glada hälsningar

/Lena

 

 



Trevlig helg

Ibland har man tur.

Jag tog med kameran för att ta kort på fåglar. Tidigare hade jag sett mängder med sjöfåglar av alla de slag. De ville jag fånga på foto. Jag gick och gick. Inte en fågel!

Det var bara att gå tillbaka hem igen.

Jag fick lust att gå över bergen. Där finns en liten damm. Och gissa vad som fanns vid dammen? En liten sädesärleunge.

Den är mindre än sjöfåglarna jag hade tänkt fotografera så jag trodde nog inte att jag skulle kunna komma tillräckligt nära för att få ett vettigt fotografi på denna lilla fågel. Men till min stora lycka var detta en nyfiken liten unge som inte hade lärt sig att vara alltför rädd för människor.

Fågeln flög upp, satte sig, flög till ett annat ställe, gick runt med sin vippande stjärt, flög upp och satte sig på ytterligare ett annat ställe. Så höll den på. Jag tog kort, men inget blev riktigt bra. Det fanns en sten mitt i vattnet. Tänk om den lilla fågeln kunde ha vänligheten att sätta sig där. Då skulle jag dessutom kunna få med spegelbilden. Åh, så roligt det hade varit.

Jag väntade. Fågeln flög upp och ned.

Plötsligt så sätter den sig på stenen, alldeles vid kanten så att hela spegelbilden syntes i vattnet och så vänder den sitt huvud mot mig. Ungefär som "OK då, jag sätter mig väl här några sekunder, är du nöjd nu?".

Ja, det var jag.
Jag fick precis det kort jag ville ha.
Ibland har man tur. Eller?

Jag och lilla fågeln önskar er alla en fin helg!
/Lena

Den där klar-hos-tandläkaren känslan

I dag har jag varit hos tandläkaren på årets kontroll. Jag blev godkänt. Jippie!

Det är inte självklart när man som jag gjorde många tandläkarbesök under 70-talet. Då var filosofin att man hellre skulle borra än låta bli. Dessutom borrade man bort lite extra mycket av tanden "för säkerhets skull". Vi som har varit med om det sitter nu med munnen full av amalgam. I stort sett varje tand är lite svart-silver färgad.

Så gör man inte längre. Nu inser man vitsen med att behålla den riktiga tanden i så hög utsträckning som möjligt.

Dess fula och miljöfarliga amalgamfyllningar håller inte för evigt. Jag vet! Därför är det alltid lite spännande att gå till tandläkaren och höra årets dom.

Men sedan - när de förlösande orden "allt ser bra ut" kommer - så går det som en våg av lycka genom kroppen. Jag känner mig befriad. Lätt! Som om jag vunnit högsta vinsten i något lotteri.

Plötsligt känns världen lite ljusare, människorna jag möter lite vackrare och vänligare, eventuella problem mindre betydelsefulla och möjligheterna många. Framtiden ser ljus och hoppfull ut.

DEN känslan skulle jag vilja konservera. Stoppa ned i en burk. För att ta fram lite då och då. När den som mest behövs.

Den varar tyvärr inte särskilt länge.

Den känslan går att beskriva vetenskapligt. Det handlar om kemi. Kroppens kemi. Det är oundvikligt att känslan dalar för att senare försvinna. Det är så det ska vara. Det är så vi människor fungerar.

Men OM det hade varit möjligt att gå in i sin vanliga mataffär och hitta sådana burkar på en hylla så hade det inte varit någon nackdel, tycker jag.

Vad tycker du?

Önskar dig en bra dag!
/Lena

Brödtips utan tillsatser

Morotsråg, utan tillsatser :)

Det är svårt att hitta gott och bra bröd, tycker jag. Det bästa är väl kanske att baka brödet själv. Men det är ju inte alltid (kanske aldrig) som tid och ork räcker till.

Det är vanligt med diverse tillsatser i bröd. Speciellt de som är fluffiga och håller väldigt länge. En "riktigt" bröd SKA inte hålla i en evighet.

En vanlig tillsats som det har talats förvånansvärt lite som är "tillsatt vetegluten". Ingen har väl kunnat missa att det talas mycket om att vi bör minska, eller helt ta bort, gluten ur vår kost.

Vid magbesvär (av alla de slag), inflammationer mm så rekommenderas ofta att man testar att utesluta gluten ur kosten. Många menar att man mår bättre då.

Därför är det oroande, tycker jag, att så många bröd innehåller extra mycket gluten. Som jag ser det kan detta inte vara bra. "Tillsatt gluten" gör brödet fluffigt. Vi köper gärna fluffiga bröd. Så det är säkert lönsamt för tillverkarna att lägga till denna ingrediens. Men, som sagt, är det bra för oss konsumenter?

Nåväl, nu har jag hittat ett bröd som är gott och inte innehåller en mängd tillsatser. Inte ens vetegluten. Brödet görs av Dahls och heter "Morotsråg". Kika här:
http://dahlsbageri.se/morotsrag/

OBS! Tyvärr har denna tillverkare tillsatser, bl.a. vetegluten, i flera av sina andra bröd. Åtminstone alla brödsorter som jag har hittat på Coop. Men just Morotsråg är tillsatsfri.

Tips! Skiva brödet och lägg det i frysen. Ta fram allteftersom du behöver. Detta är inte ett fluffigt bröd som känns "färskt" länge. Vilket förmodligen är ett bevis på att det är av bra kvalitet. Eller vad tror du?

PS Saltå Kvarn har också många bra saker. Även bröd. Men tyvärr finns de inte i "min" affär.

Måndagshälsning
Lena

5:2 eller Disktrasemetoden?

Dieter kommer och går. Just nu är det 5:2 som gäller. Men nyast är den inte. Disktrasemetoden är ännu nyare. Jag skapade den nämligen här och nu... 

 

Alla celler du har jobbar dygnet runt för att hålla din kropp vid liv. Fiender (virus, bakterier, gifter) ska förintas. Inflammationer ska dämpas. Nya celler ska bildas och gamla kanske behöver lagas. Energi ska produceras. Slaggprodukter ska avlägsnas. 

 

Utan semester jobbar de på, dessa små trogna celler. Deras arbetsredskap är det du stoppar i munnen, tuggar och sväljer. Med hjälp av kolhydrater, fetter och proteiner försöker de sköta sitt underhålls- och renoveringsjobb så bra som möjligt.

 

Vilka arbetsredskap vill du ge dina celler? Tänk "disktrasa".

 

Om du bestämmer dig för att göra rent i köket så behöver du vissa redskap. En disktrasa är mycket bra att ha. Helst också vatten, både varmt och kallt. Kanske en gnutta rengöringsmedel kan behövas? Dammsugare kan också vara användbart.

 

Men tänk om du istället får en smörkniv. Inget annat. Hur sjutton gör man rent ett kök med en smörkniv? Det blir hur jobbigt som helst och resultatet lär inte bli särskilt imponerande. 

 

 

Det är inte heller någon större hjälp om du får 20 toppenfina dammsugare, men inget annat. Ingen trasa, inget vatten...

En trasig dammsugare och en smutsig, ingrodd äckel-päckel-disktrasa har du inte heller någon nytta av.

LAGOM
OLIKA SORTER
GOD KVALITET

Det finns inga genvägar. Det är detta som gäller.
Både när man ska välja arbetsredskap till sina celler och till köksstädningen.

Tänk "Disktrasemetoden" när du väljer vad du ska äta. Dina celler har jobbat för dig hela ditt liv. Troget. Visst är det juste att underlätta deras arbeta. Visst är de väl värda det bästa.

Ha en bra dag!
/Lena

PS Det finns mycket som är bra i olika dieter. Men man måste fortsätta att tänka själv och göra bra val, oavsett vilken diet man eventuellt följer.

Tillit

Söndag kväll. Inte vilken söndag som helst utan sommarens sista. Med det menar jag att semestern är slut, hösten är gå gång och "barnen" flyttar tillbaka till sina respektive studieorter.

Tid för nystart med andra ord. Mycket kommer att bli annorlunda för min del denna höst jämfört med förra hösten.

Gör jag rätt val? Blir det bra? Hur kommer det att gå?

Ett ord som jag tycker är bra att ta till sig är "tillit". Försöka känna tillit. Att livet blir "som det ska". Att det ordnar sig.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det på ett annat sätt. 

Dessa vackra, tillitsfulla änglar hittade jag i Rom. Stora och ståtliga var de. Tänk så mycket tillit de har spridit omkring sig. Till människor som har behövt det.

Att kunna känna tillit är nog en bra förmåga tror jag. Ibland är det lätt och ibland är det svårt. Med tillit till livet och framtiden så blir livet aningens lättare att leva.

Jag ska odla min tillit denna vecka.
Ska du?

/Lena

Att se det stora i det lilla

 

Konsten att se det stora i det lilla

och det vackra i det vanliga

förgyller vardagen.

I Rom blev vi guidade av en jätteduktig svensk kvinna.

Vi besökte Forum Romanum. Imponerande med sina gamla byggnader.

Men det som allra mest pockade på min uppmärksamhet var alla fjärilar.

 Mängder! Gula var de. Kanske citronfjärilar?

Jag har aldrig förr sett så många fjärilar på samma ställe.

 

Det kändes oartigt att börja fotografera fjärilar när guiden pratade om de tvåtusenåriga resterna av pampiga stenbyggnader. Så jag lät bli. Försökte fokusera på årtal och kejsare i stället.

 

Men i en paus mellan alla fakta flikade jag in en fråga "Vad kommer det sig att det är så otroligt många fjärilar här?". Varpå guiden svarade "Va! Finns det fjärilar här? Det har jag aldrig sett."

 

Hon har guidat här i många, många år och aldrig sett en enda fjäril.

Så lustigt. Uppmärksamheten dras till det man är inställd på.

Min "kanal" var tydligen inställd på djur och natur.

Hennes var arkitektur.

(Vilket väl var betydligt mer "rätt" med tanke på var vi var.)

 

Vilken "kanal" har du rattat in idag?

 

Må väl!

/Lena

 

 

Att göra / Att få det gjort

 

Rom byggdes inte på en dag.

Det tog sin tid. Som så mycket annat.

 

 

Att sköta en trädgård, underhålla ett hus, vårda sina relationer är inte heller gjort i ett nafs. Att ta hand om sig själv och sitt liv är ett projekt. Ett livslångt sådant.

Vissa saker vill man bara få gjort. Så snabbt som möjligt. Tandläkarbesök tycker jag hör till den kategorin. Andra saker vill man hålla på med länge, länge. Det kan vara när man njuter av att äta något gott, har roligt med en vän eller sätter sig med näsan i vädret och super in den värmande kvällssolen.

Men hur är det med alla de andra stunderna? När vi diskar, klipper gräset, handlar mat, nattar barnen, gör våra vanliga arbetsuppgifter...

Hur mycket av det som du gör under din dag handlar om "att få det gjort" och hur mycket handlar om "att göra"?

Själv tycker jag om att vara snabb och effektiv. Då känner jag mig duktig. Men jag har börjat allt mer att njuta av det jag gör. Försöka i alla fall. Fokusera på nuet och göra det jag gör. Det tar inte längre tid. Det fyller livet med stunder att vara i.

Livet handlar väl inte om att "få det gjort" utan att "göra". Att leva helt enkelt. Ibland gör man roliga saker, ibland tråkiga, ibland olustiga, ibland njutbara.

Min erfarenhet är att när jag fokuserar mer på "att göra" än "att få det gjort" så känns fler stunder meningsfulla.

Pröva att byta inställning "detta vill jag få gjort så snabbt som möjligt" till "detta vill jag göra". Se vad som händer.

Ha en bra dag!
/Lena

Höst och nystart

Ooops! Här höll det på att gå illa.

Sommaren börjar onekligen lida mot sitt slut. Att den redan är slut vill jag inte säga. Nej, inte förrän löven är gula och börjar trilla av och den varma jackan måste vara på.

Vid ett tillfälle när jag skulle fotografera vackra vågor så gick jag nära stenarna och stranden. Väntade på att en lite större våg skulle komma. Och den kom. Oj! Lite större än jag förväntat mig. Båda jag och kameran blev prickiga av saltvatten.

Men man måste våga chansa ibland. Oftast går det bra. Om inte får man se det som en lärorik erfarenhet.

Nu funderar jag på vad jag ska våga chansa på under hösten som ligger framför mig. Det är nyttigt att ta ett kliv utanför sin bekvämlighetszon. Men det är viktigt att man själv får välja hur stort klivet ska vara. Jag tror det är väldigt individuellt hur stort ett lagom kliv är.

Hösten är en härlig nystart. Jag kan fortfarande känna känslan när man skulle börja skolan och köpte penna och block. När mina barn skulle ha det så var jag nog lika glad som de över att införskaffa en ny ryggsäck, nytt pennskrin eller vad det nu kunde vara. Den tiden är sedan länge förbi.

Men jag har i alla fall tagit fram min favoritpenna och ett nytt fint block som jag hade liggande. Här ska jag skriva ner lite planer som jag har för hösten. Jag gillar att skriva listor. Jag gillar att få bocka av det jag har gjort. Jag gillar att vända blad i mitt block.

Trädgården ska ansas (mycket välbehövligt) och några lådor som sedan länge varit överfulla ska jag äntligen ta mig an. Slänga och sortera. Jag tycker om att slänga. Jag slänger alltid för mycket.

Men som sagt, man måste våga chansa. Annars blir inget gjort. Ibland riskerar man att få saltvattendroppar på kameran. Ibland riskerar man att slänga något för mycket. Men resultatet kan bli ett fint kort och ett välstädat skåp.

Ha en bra dag!
/Lena

Bästa dieten är...

Undrar vilken diet denna fjäril tror på...

Vilken diet ska man välja?
Vilka "experter" ska man lyssna på?

Vi är nog många som har funderat kring detta. Men kanske behöver vi inte bry oss? Kan det vara så att det inte spelar så stor roll vad vi äter? Att allt beror på våra gener?
http:/gen-som-orsaker-barnfetma-hittad/

I så fall hade jag rusat till godisavdelningen direkt. Unnat mig själv kaka till kaffet varje dag och festat med snacks både fredag och lördag. Jo, jag är (innerst inne) en riktig gottegris. Men mitt klokare jag brukar prata förstånd med mig.

Påståenden som att vår hälsa beror mer eller mindre helt och hållet på våra gener är farliga anser jag. Det kan säkert vara så att det är många olika saker som påverkar hur vi mår. Men att vår livsstil och levnadsvanor skulle sakna betydelse tror jag inte ett dugg på.

EN av de saker som påverkar oss allra mest är vad vi väljer att äta.
Det som är så bra med detta är att vår kost faktiskt är något vi kan förändra. Vi gör nya val varje dag. Det är aldrig försent att förbättra dessa vanor. Underbart!

Men vilken diet ska man välja? Det finns ju så många. LCHF är väl bäst? Eller ska man tro på dem som säger att man får stroke av den dieten?

Alldeles oavsett vad jag skulle rekommendera så skulle jag kunna hitta någon expert som håller med mig och någon som säger att jag har helt fel.

Jag struntar i dieter!

Nej, inte riktigt. Men jag följer ingen slaviskt.
Jag håller mig istället till tre gyllene regler:

1. Kvalitet! Jag väljer mat av hög kvalitet så långt det är möjligt. Få tillsatser. Gärna ekologiskt.
2. Minska på det som är onyttigt! Hit hör: socker, vitt vetemjöl, transfetter...
3. Ös på med det som är nyttigt! Grönsaker kan vi knappast få i oss för mycket av.

(OBS! Har man någon sjukdom eller andra speciella behov så kan det absolut vara värdefullt att strängt följa en speciell diet.)

Vad tycker du om den här middagen:
      Köttbullar med sås, potatis och grönsaker
Är det bra eller dåligt?

Många dieter räknar kalorier och mängden fetter, proteiner och kolhydrater. Därefter avgörs det hur bra denna middag är.

Det beror på, skulle jag vilja säga.

• Köttbullar. Färdiga, billiga med massor med tillsatser är inte bra. Har du däremot gjort dem själv av ekologisk nötfärs blir det något helt annat.
• Sås. Pulversås är förkastligt förstås. Men du kanske gör en sås på kallpressad olivolja, vitlök, persilja, örtsalt.... Plötsligt är såsen supernyttig.
• Potatis. Sämst är nog pulvermos. Betydligt nyttigare blir det om du köper ekologiska potatisar.
• Grönsak. En tomat och några gurkskivor innehåller inte så mycket nyttigheter. Men mängden näringsämnen ökar betydligt om du istället serverar ex. kokt broccoli och rivna morötter.

Man måste tänka lite själv.
Vad är rimligt och vettigt?

I min värld kan det aldrig vara nyttigt att vräka i sig obegränsade mängder billig bacon från grisar som levt under urdåliga förhållanden. Lika lite som jag anser att det kan vara livsfarligt att äta ekologisk potatis.

Människan är anpassad för att äta lite av varje. Det som finns. Proteiner, kolhydrater och fetter. Ibland lite mer av det ena, ibland mer av det andra.

Jag tror att det är betydligt viktigare för hälsan att fundera över VILKA kolhydrater och fetter och proteiner man äter än att hålla reda på exakt hur många procent av varje sort man får i sig.

Det som står i kvällstidningarna måste inte vara sant.
Det jag skriver om här kommer aldrig att hamna på löpsedlarna.
Men det betyder inte att det är osant.
Bara att det inte säljer lösnummer...

Ha en bra dag!
/Lena

Varning för "Varning"

Björnbär, DE är väl ändå nyttiga. Eller?

Jag läser gärna och noggrant böcker som informerar om vad vi bör äta och vad vi bör undvika att få i oss.

Mats-Eric Nilsson har skrivit flera. En av dem heter Äkta vara och en ännu inte utgiven heter  Saltad nota. Sanna Ehdin har också skrivit många böcker om ämnet, bland annat Matbok för den självläkande människan som jag också har lusläst.

Med den kunskap jag fick när jag läste till kostrådgivare samt all information som finns i olika böcker, artiklar och liknande kan jag konstatera att MAN BÖR INTE ÄTA ELLER DRICKA NÅGONTING.

Nu överdriver jag lite. Jag vet! Men håller du inte med om att det kan kännas så här ibland?

Ta till exempel det här med dryck till maten. Vatten ska ju vara nyttigt. Eller? Njae. Mineralvatten på flaska har transporterats långt. (Inte bra för miljön.) Den innehåller dessutom ofta mycket natrium. (Inte bra för hälsan. Framförallt inte om man har högt blodtryck.) Ok, då tar vi vanligt svenskt kranvatten. Hmmm! Här finns rester av det som kommer ut i våra älvar och andra vatten vilket kan vara diverse ohälsosamma ämnen som ex. spår av läkemedel mm.

Vad ska vi välja att äta då? Fisk är ju nyttigt. Lax innehåller omega-3. Det är bra! Jo, om laxen har levt vilt i friskt hav. Den odlade laxen matas med billig mat. Många menar att den inte innehåller så mycket omega-3 och att den ökar inflammationer i kroppen. Jaha, och var får man tag på lax som inte är odlad?

Det är inte alltid lätt att äta rätt. Risken finns att man blir rädd och att man känner hopplöshet. Därifrån är steget inte så stort till att man väljer den "enkla" vägen och helt enkelt struntar i vad man stoppar i sig eftersom "allt ju ändå är farligt".

Därför vill jag utfärda en liten varning för alla "varningar".

Självklart är det viktigt vad vi stoppar i oss!
Våra val spelar roll för vår hälsa.

Ta gärna till dig all information.
Men tänk sedan efter själv. Vad är rimligt och vettigt?

Vad tror du om att ha följande som riktlinjer:

• Ät mycket grönsaker (olika färger, gärna ekologiska)
• Välj ekologiska livsmedel (när det är möjligt)
• Variera dina matval
• Ät lagom stora portioner, lagom ofta
• Minska ditt intag av: socker, vitt vetemjöl, kött, snacks, halvfabrikat...
• NJUT av din måltid!

Vi kan inte göra oss odödliga. Hur nyttig mat vi än väljer. Det måste vi acceptera. Men genom att göra så bra val som möjligt kan vi ge oss själva goda förutsättningar för hälsa och välmående.

Må gott!
/Lena

Stockholm

Som göteborgare så VET jag ju att västkusten är otroligt vacker.

Det räcker att gå en "vanlig" promenad så hittar man massor att njuta av.

 

Kan det vara på samma sätt utmed ostkusten?

Är det möjligt i självaste huvudstaden - Stockholm?

 

 

Bästa sättet att ta reda på detta är att prova.

Promenaden startade på den stooora gräsmattan på Gärdet.

Kaknästornet syns och är därför bra att ta sikte på för att hitta.

 

"Här är vi och hit vill vi!"

 

Kan man tänka sig en vackrare promenadväg än utmed vattnet?

Vi vill till Djurgården som ligger på andra sidan.

Det ska finnas en bro...





 

Oj, så fint!

Måste få vara med på ett kort.

Här slänger stockholmarna ankare,

ligger i båten och solar och har det "gött".



 

En parkbänk som är sådär vackert sliten.

Lite typ "Ernst".

 

Vacker and.

Vacker bro.

Vackert namn: "Källhagen".

 

Jag tog kort på allt jag såg som var vackert:

 



 

 

Men nu var vi varma och trötta och törstiga och...

VAR är bron?

 

Äntligen!

Ljuvligt vackra Rosendal var vårt mål.

Åh, så fint!



 



Vägen tillbaka gick över den andra "vanliga" bron.

Kaknästornet följde oss troget och visade vägen.



Konklusionen blev att det som är vacker och njutbart

kan man hitta på många ställen.

Det viktigaste är man SER det som finns.

Att man njuter av det som är där man är.

 

Och - jo visst - Stockholm ÄR otroligt vackert!

Eller hur?!

 

Skönheter i gräsmattan vid Gärdet