Har du lagt märke till den där inre rösten i ditt huvud som allt som oftast påpekar att livet borde vara annorlunda? Att du borde vara på ett annat sätt! Som klandrar dig för alla dina fel och brister! Som ständigt påminner dig om andra som minsann lyckats mycket bättre än du. Rösten som älskar att prata om allt som har med oro, ångest och bitterhet att göra. Rösten som njuter av att älta!
Jag har nyligen läst ut en bok som heter "Min stroke" och är skriven av Jill Bolte Taylor. Hon är hjärnforskare som vid 37 års ålder får en stroke. Ett blodkärl brast i den vänstra hjärnhalvan. Hon beskriver hur det är att leva när enbart den högra hjärnhalvan fungerar.
Med hjälp av envishet, gedigen kunskap om hjärnan och ovärderlig hjälp från andra personer lyckas hon ta sig tillbaka till ett normalt liv. Men det var inte enbart behagligt att få tillbaka alla funktioner i den vänstra hjärnhalvan. Där sitter nämligen bland annat den där "inre rösten".
"Att bestämma sig för att inre verbala förolämpningar inte är acceptabla är enligt min mening första steget på vägen mot djup inre frid."
Hon ger tips på hur hon gör för att inte ge fritt spelrum åt den inre rösten. Hon pratar med den! Hon pratar med sin vänstra hjärnhalva! Högt! "Det räcker nu! Lägg av!" Hon säger det med eftertryck, med uppriktig känsla och ibland använder hon även sitt kroppsspråk för att visa att hon menar allvar.
Det här ska jag prova nästa gång mina tankar hakar upp sig och upprepar sitt meningslösa men energikrävande budskap som en tjattrande papegoja. "Du tjatar och överdriver! Det du säger är inte sant!" Undrar hur den inre rösten reagerar på det budskapet?
Har du några andra trix som fungerar för att få tyst på den tjatiga papegojan i huvudet?
Testa gärna att prata med den!
Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar