Sanningar är färskvara

Sanningar är som moln på himlen.

De kommer och går.

Det stämmer kanske inte alltid. Men ganska ofta i alla fall.

Jag bläddrade i en tidning i dag. Den hette Hälsa och var från 1981. Länge sedan! Tidningen handlade om hälsokost och alternativa metoder. Där stod om vikten att röra på sig och att dricka mycket vatten. Det mesta var sanningar som gäller än i dag.

På en av de första sidorna stod korta texter om sanningar som nu var vetenskapligt belagda. Där stod att Karolinska sjukhuset i Stockholm under 10 år hade forskat kring sockersjuka (diabetes) och kommit fram till att det var fettet som var boven i dramat. Ät mindre fett var budskapet. Man skrev att kopplingen sockersjuka och fetma var tydlig.

Inte ett ord om snabba kolhydrater. Man blev fet att fett. Socker och vitt mjöl nämndes inte i hela tidningen.

Jag kunde inte låta bli att småle när jag läste det.

För 30 år sedan var det detta som var sanningen. Inte bara inom skolmedicinen utan även i en hälsotidning som också skrev om akupunktur och hur man kunde lindra cancer med homeopatmedicin.

Vi fnyser så snabbt och lätt åt all som har "fel".
Alla som inte har fattat.

Men ärligt talat, kommer vi någonsin att vara 100 procent säkra på vilken sanning som är den enda rätta?

När man diskuterar dieter så framgår det strax att detta är ett känsligt ämne. Alla anklagar alla andra för att ljuga. Själv vet man rätt.

Jag gissar att den som sitter och läser dagens hälsotidningar om 30 år kommer att småle precis som jag gjorde idag. Undrar åt vad? Det skulle jag vilja veta!

Vad tror du?

Hösthälsningar
Lena

Hur nöjd ska man va´?

Jag håller på att sammanställa lite information och övningar från mina mindfulnesskurser. Tänkte att det kan vara roligt att ha allt nedskrivet och förevigat.

Det kommer upp många funderingar när jag håller på. Ta bara en sådan sak som "att vara nöjd". Det är ju bra. Eller? Hur nöjd ska man vara? Kan man bli "övernöjd"?

Anledningen till att jag börjar fundera är att jag en gång hade ett par kvinnor på en informationsträff om mindfulness som började med att tala om för mig att de inte behövde mindfulness. De visste precis hur de skulle hantera stress och andra "problem" i livet. De hade sina olika metoder för det. Mindfulness var ett onödigt påhitt enligt dem.

Och så är det förstås. Om man är HELT NÖJD med det man har och det man kan, då vill man ju inte lära sig något nytt.

Eller är det möjligt att kombinera förnöjsamhet med nyfikenhet?

De som jag har haft kontakt med som har haft inställningen att de vill lära sig mer om mindfulness, de har inte varit helt nöjda. De har känt att de inte har haft tillräckliga verktyg för att hantera livets motgångar eller så har de varit förutseende och känt att det kan vara bra att utöka sin kunskap kring hur man förebygger ohälsa.

I mindfulness talar man om vikten att träna sin förmåga att acceptera att livet är som det är just nu. Det är inte samma sak som att man är nöjd och inte vill ha någon förändring.

Stagnation är sällan bra. Stillastående vatten blir dåligt.
Förändring är tecken på liv.

Själv tackar jag sällan eller aldrig nej till ny kunskap. Oavsett vad jag tycker om det jag lär mig något om så anser jag att kunskapen i sig är värdefull. Jag hoppas att jag aldrig kommer att vara nöjd med den kunskapsbank jag har. Jag hoppas att jag alltid kommer att vara nyfiken på nya tankar, idéer, metoder, sätt att hantera tillvaron. Jag behöver inte tycka att de är det enda rätta för mig. Men enligt min erfarenhet finns det små guldkorn att hämta överallt bara man letar.

Att vara missnöjd med livet mår man inte bra av.
Man kan gärna odla förmågan att vara nöjd med det som är.
Men kombinera det med en gnutta nyfikenhet.

Vad tror du om det receptet?

Må väl!
/Lena

Prova på mindfulness

Ibland känns livet precis så här. Livet förändras. Ekollonet har trillat ur och bara "hatten" är kvar. Det blir lite tomt. En förändring måste accepteras. Man behöver anpassa sig efter det nya. Byta perspektiv och glasögon kanske?

Mindfulness kan vara en hjälp när livet ska hanteras.

Vill du prova?

Jag har lite tid över i oktober och november. Därför tänkte jag erbjuda den intresserade en introduktion. Man kan vara själv eller flera i en grupp. Vi går igenom lite övningar och grunderna i mindfulness. Du investerar ca 1,5 timme samt 100 kr.

Om möjligt kan man med fördel vara utomhus. Botaniska trädgården och Sisjön är lämpliga områden. Gärna dagtid. Men det går att ordna tider på kvällen också.

Hör av dig om du är intresserad.

Du kan svara med en kommentar här.
Eller maila: lena.holmander (snabel A) telia.com

Glada hösthälsningar
Lena

Tid för återhämtning

Vi är ofta duktiga på att boka in aktiviteter av alla de slag.

Men hur är det med pauser?
Bokar du in tid för återhämtning eller tänker du att du ska ägna dig åt det under den tid "som blir över"?

Ärligt talat - får du någonsin "tid över"? Tid då inte har något alls att göra.
Jag tror att de är lika sällsynt att man har tid över som att man har pengar över.
Tid och pengar tycks alltid fylla hål.
De blir aldrig liggandes och skräpar.

Ett bra tips kan vara att man bokar in tid för pauser i sin kalender i samma takt som man fyller den med saker som ska göras.

Återhämtning kan vara att man lägger sig på soffan och lyssnar på musik, promenerar, tar sig ett bad, dricker en kopp te och bläddrar i en tidning. Vad som helst. Bara det är något som du vet att du mår bra av, något som får dig att varva ned, något du unnar dig. Tiden ska kännas som en present från dig till dig.

Prova gärna!
Lycka till!

/Lena

Som ringar på vattnet

Jag läste nyss ett inspirations brev som Kay Pollak skickar ut. Han skriver om de val vi gör i livet och hur de kan få oanade konsekvenser. Även om de känns obetydliga.

"I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort.
Väven som börjar vävas är oändlig."

Fågeln på bilden rör sig mycket långsamt framåt. Som hon ser världen så påverkas den inte alls av att hon stillsamt simmar fram. Men titta bakom fågeln! Där bildas små vågor. Mycket små i och för sig. De lär inte få några båtar att gunga. Men ändå. De finns. De färdas långt.

Att mina val påverkar glömmer jag allt som oftast. Men det är ju så! Även när jag väljer att inte välja så påverkar det.

Ibland tänker jag mycket på mina val. Undrar om jag valt rätt? Det kan kännas som ett oerhört tungt ansvar. Men å andra sidan har det hänt att jag tycker att jag har gjort "fel" val, men det har blivit bra i det långa loppet.

Vi är alla delaktiga i den där väven som vävs. Påverkar och påverkas av varandra hela tiden.

Är vi riktigt många änder som simmar åt samma håll samtidigt så kanske vi till och med tillsammans kan få båtar att börja gunga?

Ha en bra dag!
/Lena

Kay Pollaks inspirationsbrev hittar du på hans hemsida:
http://www.kaypollak.com/inspiration/inspirationsbrev/

En helt vanlig höstdag

En helt vanlig höstdag.

Hur kul kan den vara?

 

 

Jag tog med kameran och gick upp till Sisjön.

Dagen var grå och lite småkall.

Men se där! Grenar som hänger ned till marken.

Mellan de grön-gula löven kan man se dammen med sina näckrosblad.

Om man ställer sig vid trädets stam så känns det som att vara i en koja.

En egen träkoja!

Mysigt!  



 Här sitter ekollonen kvar.
Så fina de är.
Undrar om det blir en ny ek av någon av dem?







Vem har ätit på denna svamp?

Inte jag!



 

Precis bredvid svampen har denna kotte hamnat.

De passar bra ihop, tycker jag.

Svampar luktar gott!

De kanske inte smakar så gott.

De kanske inte ens är ätbara.

Men det gör inget.

Man kan leta upp svampar bara för nöjet att få titta och lukta på dem.



 

Blåbärsris.

Har du tänkt på hur fina färger bladen får på hösten?

 

Tickor är vackra.

De får mig att tänka på troll och andra väsen som bor i skogen.

 

 

Men sådana väsen finns ju inte på riktigt.

Jag vet det.

Å andra sidan - bara för att jag aldrig har sett dem

så bevisar det kanske inte att de inte existerar.

Eller?

 

Här är en välkänd stig som jag har gått på många gånger.

Men det är spännande ändå.

Vad finns bakom krönet idag?

Det kan jag inte säkert veta.



 



Nu vet jag.

Där fanns en skalbagge.

Väldigt bråttom hade den.

Första kortet jag tog blev suddigt för att den sprang så fort.

Undrar varför den skyndar sig så?



 

De flesta blommorna har vissnat nu i slutet på september.

Men här hittade jag en pytteliten och jättefin blomma.

Vet inte vad den heter. Men det spelar ingen roll.



Rött lyser upp i höstmörkret. 

 

Efter min promenad denna vanliga höstdag så kan jag konstatera att

hösten är vacker, den luktar gott och den bjuder på oväntade intryck.

 

Bara man är lite nyfiken. Ser sig omkring.

Ägnar sin uppmärksamhet åt det som finns just där man är.

 

Flera promenerande personer som jag träffade titta fundersamt på mig.

Kanske tyckte de jag verkade konstig som stod någon meter från stigen,

inne bland barr och kottar och höstlöv.

Säkert undrade en och annan vad i all världen jag tog kort på.

Kanske någon blev inspirerad att gå hem och hämta sin egen kamera

för att ta med den ut på en höstpromenad.

 

Hur intressant en helt vanlig höstdag är kan du förstås bara bedöma själv.

Varför inte gå ut och ta reda på det?

 

Glada hösthälsningar

Lena

 

Konsten att fördriva tid

Utsikt från Burö till Hyppeln

Att åka färjan från Burö till Rörö kan vara lite som en bal på slottet

"trist och tråkigt - eller alldeles underbart"

som Askungen säger.

 

Det beror på.

Måsar och trutar av alla de slag finns det gott om.

Ibland får man vänta länge på färjan.

Har man otur kan det handla om 1-1,5 timme. 

Vad göra?

Sitta i bilen och tjura?

Eller hitta på något vettigt?

Varför inte gå ut och se vad man hittar i naturen.

Mjölkört

 Är det fint väder kan man få sig en härlig promenad på Burö.

Ofta får man sällskap av någon sjöfågel.

Och så kan man passa på att studera växter.

Vass och strandråg kan man alltid njuta av.

Oavsett om det är sommar eller vinter.

Här hittade jag mjölkört som blommade.

 

Utsikt från färjan rakt väster ut.

 

Tjoho! Nu kom färjan.

Då måste man hoppa in i bilen och vara beredd.

Man vill ju inte gärna missa den.

 

Denna dag låg havet platt och stilla.

Det passar mig perfekt.

Om det blåser västliga friska vindar så gungar det. Mycket!

 

Sjöfåglar med Hyppeln i bakgrunden

Vi närmar oss Hyppeln.

Här har ett gäng sjöfåglar samlats på ett litet skär.

Har de möte?

Ser du hägern?

Om man spanar utmed kobbar och skär kan få syn på en hel del.

Här står en häger i vattnet för att fånga fisk.

Undrar hur det gick?

Nu ser vi Rörö i bakgrunden

Några bilar körde av på Hyppeln.

Men inte jag. För jag ska till Rörö.

Färjan får göra en sväng för detta "sjömärke" ska vara på babords sida.

(En gång för några år sedan "glömdes" detta bort

och färjan gick på grund. Tur att jag inte var med då.)



En storskarv som spanar.

 Man kan förstås sitta på färjan och läsa tidningen eller så.

Men då missar man en massa saker i naturen.

Till exempel denna storskarv som sitter på en ö och spanar.

Efter vad? Mat? Kompisar? Hmmm....

Perfekt utsikt för fåglarna här.

Jag går över till andra sidan av färjan.

Vad kan man hitta här?

En liten kobbe med ett "sjömärke" och en lampa som tydligen är perfekt utsiktsplats för fåglarna. Så smarta de är.

 

Nu ska färjan strax lägga till på Rörö.

Då måste man sitta i bilen och vara beredd.

Det vet jag.

Men jag ska bara...

 

...ta ett kort på fåglarna som radat upp sig på kobben intill färjelägret.

Det blev ingen närbild. De är för långt borta.

Men de ser ut att ha det bra.

Vilsamt på något sätt.

Fåglarna ser ut att ägna sig åt konsten att "bara vara".

 

Själv måste jag nu släppa kameran och istället ägna mig åt konsten att köra av bilen från färjan. 

 

Som sagt - en färjetur kan vara ointressant och trist.

 

Eller givande och intressant.

 

Att åka färja innebär tid som ska fördrivas på något sätt.

Så här brukar jag göra.

Hur gör du?

 

Glada hälsningar

/Lena