Det är INTE mitt fel

En fråga:
När du senast var stressad eller irriterad gick anklagande tankar då till syndabocken som orsakade känslan?
Chefen / den försenade spårvagnen / familjemedlem / den långsamma datorn eller någon/något annat?

Oftast tänker vi att våra egna oönskade känslor beror på någon annan. Vi är inte själva orsak till dem. De är bara en naturlig reaktion på saker som händer oss.

Så tänker i alla fall jag. Ganska ofta. Men då påminner jag mig själv om en gång när jag satte mig ned för att göra en mindfulnessövning (meditation) i 40 minuter.

Jag hade gott om tid. 40 minuter var avsatta för denna aktivitet. Inget annat blev drabbat av att jag mediterade i 40 minuter.

Det gick så "bra" i början. Lätt som en plätt.

Men sedan hände det. En känsla som kom krypande.
Otålighet! Rastlöshet!
Slutet på den 40 minuter långa övningen kändes som en evighet.
Jag funderade ärligt talat på att avbryta.

Men då slog det mig att min rastlöshet var helt obefogad. Jag skulle inget annat göra dessa 40 minuter. Jag insåg att rastlösheten och otåligheten var något som jag själv skapade.

Det är nog bra att uppleva detta själv. Det var i alla fall en mycket nyttig erfarenhet för mig.

Kan det vara så att det finns fler känslor som inte enbart beror på yttre omständigheter?

När spårvagnen är försenad - måste jag då bli irriterad?
När chefen sagt att jag gjort något fel - måste jag då bli ledsen och känna mig otillräcklig?
När mina barn inte gör som jag sagt - måste jag då bli arg?

Eller finns det alternativa känslor och reaktioner?

Vad tror du?