Beröm o Kritik

Hur hanterar du beröm och kritik?

Njuter du av beröm, gottar dig i det, påminner dig om det och njuter länge, länge?
Struntar du i all kritik? Låter det bara rinna av dig. Som vatten på en gås.

Grattis!!!

Eller hör du till skaran som har svårt att ta emot beröm?
Som istället för att säga "Tack snälla du" tänker att "Äsch...".
Kritik däremot suger du i dig, analyserar, ältar och sparar i minnet för evigt.

Du är i gott sällskap!

Men varför håller vi på såhär? Det tar så mycket energi. Eller hur?

Man kanske skulle kunna förhålla sig till både beröm och kritik på följande sätt:
Lyssna på det.
Acceptera!
(Vilket inte betyder att du tycker om det eller håller med).
Ta därefter ett sansat beslut hur du ska förhålla dig till det.

Både att ta emot kritik och beröm
kräver en viss form av mod!

Ligger det något i kritiken? Eller säger den i första hand något om personen som levererat den? (Kritik i form av personliga påhopp handlar nog mest om hur den andra personen mår med sig själv). Om kritiken kan ge dig något konstruktivt och konkret som du kan lägga till dina erfarenheter, så gör det!
Släpp den!

Ligger det något i det beröm du har fått? Den som gav beröm ansåg det antagligen. Att bara negligera det som personen har sagt är att nedvärdera personens åsikter. Är det vad du vill göra?
Om det finns ett uns av "sanning" i det beröm du har fått så njut!

Man måste ta tillvara alla möjligheter till att njuta!
Du kommer inte att tänka vid livets slut "så synd att jag njöt så mycket".
Jag lovar!

Skriv gärna ned berömmande ord på en lapp.
Ta fram vid behov!

Vad tror du om denna "metod"?
Är detta bra sätt att förhålla sig till beröm och kritik?

Har du ännu bättre idéer så hör gärna av dig!

Trevlig och glad och harmonisk påsk önskar jag dig!