Julefrid

Ingenting kan man ta för givet. Det VET vi så väl. Men att veta och inse är två olika saker. Tydligen behöver vi bli påminda ibland. Det gäller i alla fall mig och jag tror inte att jag är något undantag.

Visst är det roligt med julförberedelser. Klappar, mat och pynt vill jag inte vara utan. Men jag kan med övertygelse säga att det är inte detta som är viktigt egentligen  

Den här lille killen saknar jag oerhört mycket. Jag minns alla julaftnar när han fick eget paket under granen. Men det han brydde sig mest om var att han fick vara med. Nära, nära. Helst ligga i knät. Nu är han inte med oss längre. Jag undrar ibland om han får några godsaker i sin hundhimmel. Firar han jul? Kanske finns han inte överhuvudtaget. Inte vet jag.

Men mest påverkas denna jul förstås av att vår lilla mamma inte längre är med oss. Hon är så saknad! Allt blir annorlunda och konstigt. Men förra julen vill jag ändå inte ha tillbaka. Då mådde hon till och från dåligt och vi var i ständig beredskap att åka till akuten om utifall att. (Bilden är tagen för flera år sedan.)

Denna jul kan familjen samlas. Det är ingen självklarhet. Men just nu är det så och jag är så tacksam. Huruvida huset är välstädat, klapparna är välvalda och maten smakar gott är ganska oviktigt. Faktiskt. Det som betyder något är att man kan känna lite julefrid i sitt hjärta. 

Om nästa jul vet vi inget. Bara att det blir annorlunda. För det är ju så livet är. Det blir annorlunda hela tiden. På gott och ont.

Jag önskar att vi alla får uppleva åtminstone en gnutta julefrid. 

Sluta stressa!

Sluta klandra dig för att allt inte är perfekt.

Det är så ointressant. Egentligen.

Julhälsningar

/Lena