"Medberoende" är ett ganska nytt ord. I alla fall så fanns det inte när jag var barn. Nu är ordet aktuellt och i dagarna startar en serie på TV om att vara en sådan - en medberoende.
Den som är medberoende blir inte sedd eftersom den som är beroende tar så stor plats. Ungefär som att man inte ser den snart helt utblommade triften eftersom uppmärksamheten går till det betydligt mer spännande och föränderliga, ibland farliga, havet.
Det är inte heller så mångas uppmärksamhet som går till den ointressanta och "skräpiga" strättan.
Men om man låter det där som syns och hörs så väl få vara i bakgrunden ett tag så kanske man upptäcker något nytt och fint. En blomma på den halvvissna vresrosbusken kan vara oerhört vacker. Det är bra att man låter den som är medberoende få ta lite plats för en gångs skull. Det behövs! Anledningen till att jag är lite extra förtjust i allt det där i naturen som inte syns så väl är nog för att jag känner någon slags gemenskap.
Men man får se upp så man inte sätter en etikett på människor och sedan tror att alla medberoende är likadana. Det är lika osant som att alla invandrare eller alla alkoholister skulle vara identiska. Stenarna i havet har mycket gemensamt eftersom de alla är stenar och ligger i vattnet. Men de är också mycket olika och alla har sin egen identitet.
Må gott!
/Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar