Filmsnutt: Mental vila

Jag väntar med spänning på min lilla fotobok. Den ska komma vilken dag som helst. Flera av bilderna satte jag ihop och gjorde en liten "filmsnutt" på youtube. Fantastiskt vad man kan göra med ny teknik. Några knapptryck och så finns där bilder och musik. 

Här kan du se resultatet:

Mental vila

Tyvärr fungerar inte allt lika lätt. Jag köpte nyligen en ny dator. Betalade för att få installationer gjorda. Ville slippa sitta med sådant själv eftersom jag vet att det ofta krånglar och tar tid. Men nu sitter jag här i alla fall med ett olöst tekniskt problem. Den separata DVD-spelaren som jag köpte var enligt försäljaren "bara att köra igång". Men icke. Här krävs en app som måste köpas. Suck! "Nej då, det är bara att ladda ned gratis programvara", sa de när jag ringde. Jo, men då protesterar Norton. Här sitter jag med ny dator och ny DVD-spelare men kan inte spela upp en DVD-film.

Det är DÅ det känns skönt att luta sig tillbaka och titta på "Mental vila". Samla lite krafter och positiv energi. Ta datorn och DVD-spelaren under armen och hoppas på att någon av ynglingarna på Inet kan tänka sig att hjälpa tanten. 

Ha en bra dag!

/Lena 

Medberoende

"Medberoende" är ett ganska nytt ord. I alla fall så fanns det inte när jag var barn. Nu är ordet aktuellt och i dagarna startar en serie på TV om att vara en sådan - en medberoende. 

Den som är medberoende blir inte sedd eftersom den som är beroende tar så stor plats. Ungefär som att man inte ser den snart helt utblommade triften eftersom uppmärksamheten går till det betydligt mer spännande och föränderliga, ibland farliga, havet. 

Det är inte heller så mångas uppmärksamhet som går till den ointressanta och "skräpiga" strättan. 

Men om man låter det där som syns och hörs så väl få vara i bakgrunden ett tag så kanske man upptäcker något nytt och fint. En blomma på den halvvissna vresrosbusken kan vara oerhört vacker. Det är bra att man låter den som är medberoende få ta lite plats för en gångs skull. Det behövs! Anledningen till att jag är lite extra förtjust i allt det där i naturen som inte syns så väl är nog för att jag känner någon slags gemenskap.  

Men man får se upp så man inte sätter en etikett på människor och sedan tror att alla medberoende är likadana. Det är lika osant som att alla invandrare eller alla alkoholister skulle vara identiska. Stenarna i havet har mycket gemensamt eftersom de alla är stenar och ligger i vattnet. Men de är också mycket olika och alla har sin egen identitet. 

Må gott!

/Lena

Hotfullt

Häromveckan kunde man i Göteborg med omnejd förundras över de enorma moln som plötsligt svepte in över en annars helt blå och fridfull himmel. Det var inte svårt att räkna ut att det var oväder på gång.  

Snart fick vi uppleva blixtar som i alla fall jag aldrig sett förut. Himlen lystes upp gång på gång. Inte bara någon enstaka blixt utan mängder av dem hela tiden. Det tycktes aldrig ta slut. En gång slog det ned i närheten och huset skakade. Men för övrigt var det långt borta och man kunde njuta av skådespelet. Vackert och lite skrämmande på samma gång. 

Ibland är själva livet just så. Man anar att det drar in ett oväder. 

Inget kan man göra för att stoppa det.

Bara anpassa sig och acceptera. 

Mitt i allt känns det ändå tryggt att veta att ovädret drar bort.

Förr eller senare.

Solen kommer att titta fram och vädret kommer att bli njutbart igen. 

Visst är det bra!

Ha en go dag!

/Lena