Vi borde kanske syssla med det lite oftare -
att känna tacksamhet.
Då tänker jag i första hand på de där små sakerna i våra liv som vi kanske ofta missar och inte lägger märke till.
Att sitta med armarna i kors och invänta de stora händelserna innan man tillåter sig själv att vara tacksam innebär ofta att man får göra just det - vänta.
Istället för att ta det mesta för givet så skulle man kunna uppmärksamma det lite grann och pröva om man inte skulle kunna vara lite tacksam. Känna tacksamhet för att: man just idag känner sig hyfsat frisk, bilen startade, man kan känna smaken av det man äter, man kan gå, man fick en kram från sitt barn, fåglarna kvittrar, knopparna växer ...
Listan kan göras oändlig.
Vissa dagar inträffar kanske inget av detta. Då kan man trots allt vara tacksam för att man vaknade på morgonen, att man kan andas och att hjärtat slår.
Om man tränar sig i att känna tacksamhet så mår man ofta bättre, blir en gnutta lyckligare och får lite mer energi.
Kanske att man då orkar lite mer och en aning lättare kan ta konflikter, vara en god medmänniska, genomföra nödvändiga förändringar i livet.
Jag kan inte lova.
Men visst är det värt ett försök.
Ha en bra dag!
/Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar