Stockholm Marathon

I år råkade jag befinna mig i Stockholm samtidigt som det var marathon.

Att studera människorna och företeelsen i sig var mer intressant än tiderna.

 

 

Vi stod på Vallhallavägen (ungefär mitten av loppet).

Vi väntade på löparna.

Bajamajorna väntade också.

 

Liksom funktionärerna.

 

NU KOMMER DE!

Oj, vilken fart! Det var knappt jag hann ta kort.



 

Här svischar första klungan förbi oss.

(Men stackars de som måste springa hela loppet - drygt 2 timmar - bakom avgaser från bil och motorcyklar. Känns inte så hälsosamt.)

Strax bakom springer fyra till.

Oj, vilken fart. Jubel och applåder.

(Jag noterade att ingen av dessa killar åt banan eller nyttjade majorna. Funktionärerna fick springa bredvid dem för att överlämna vattenflaskor. Här fick inga sekunder gå till spillo.)

Sedan blev det mer väntan. Funktionärerna var beredda.



 

NU KOMMER FÖRSTA KVINNAN, ropade en funktionär.

Som en gasäll svepte hon förbi.

Heja Heja!

Äntligen kom det några fler löpare.

Men var fanns alla andra? 

 

Aha! NU kommer de. Massor!

Några enstaka bajamajor blev använda. Men jag noterade att dessa löpare inte låste när de gick in. Var det för att spara tid kanske?



Tjoho! Nu kom det en stilig herre...

...en trött kanin...

...en glad stins...

...och en apa med kille i bur.

 

Det vällde förbi människor. Jag blev yr i huvudet av att försöka titta på alla. Men jag konstaterade i alla fall att allt fler bananer blev ätna, att fler löpare besökte majorna (och dessutom låste när de gick in) och att tempot gick ned och humöret (bland många) gick upp. Flera som sprang på över 4 timmar såg glada ut, hejade på kompisar de fick syn på, bytte några ord med andra löpare och till och med ställde sig i kö (!) till de nu välbesökta bajamajorna.



 

Kanske att marathon inte är den mest hälsosamma aktivitet jag har sett.

Kanske att den största likheten mellan marathon och mindfulness är att båda börjar på "M".

Men ändå - en beundransfull prestation från alla löpare.

 

Jättekul att ha fått se detta. Och jag uppskattade sååå att sätta mig ner på ett fik och njuta medan löparna sprang ett par timmar till.

 

/Lena