Företagshälsovård, vårdcentraler och alla andra som sägs arbeta med förebyggande vård har ett, för mig, märkligt lågt intresse av att mäta patientens/kundens nivåer av vitaminer och mineraler.
Människor som är utsatta för ex. stress av något slag har ofta alltför låga nivåer av ett eller flera vitaminer och mineraler.
Vem är inte utsatt för stress?
Detta kan skapa obalanser. Det kan påskynda utveckling av kroniska sjukdomar (ex. diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, cancer). Stora obalanser kan vara svårt att få ordning på genom att "bara" äta bra mat. Man behöver komplettera med kosttillskott. Men man måste VETA vad man ska ta och vilka mängder. Att vräka i sig på måfå kan vara skadligt.
Inom vården kontrollerar man många saker vid en undersökning.
Men aldrig, vad jag har varti med om, nivåerna av vitaminer och mineraler.
Varför?
Tidig upptäckt och åtgärd av dessa obalanser borde vara förebyggande.
Jag har efterfrågat detta men intresset inom vården har varit obefintlig.
I längden tror jag att det skulle kunna spara både pengar (för vården) och personligt lidande.
Beror detta på okunskap?
Någon som vet?
