Det kanske måste få göra ont?

Visst blir man besviken när livet inte blir som man tänkt. När det inte blir så som man ville. När det blir på ett annat sätt (som man själv tycker är ett väldigt mycket sämre alternativ).

Det hände i dag.

Först blev jag arg och ledsen och besviken och tyckte lite synd om mig själv.

Sedan hoppade tankarna plötsligt över i andra banor i hjärnan. De där banorna som jag "grävt" upp när jag övat mindfulness med mig själv och tillsammans med andra.

I de nya banorna var det "onda" inget jag till varje pris ville bli av med. Det fick vara där. Det fick göra lite ont. Det var ok.

Att allt var någon annans fel fanns inte med i de nya banorna. Istället var där insikter om att mycket handlade om mig själv och mina egna förväntningar - som kanske inte var helt förankrade i verkligheten. Vilket var helt ok! Hur ska man kunna ha förväntningar som garanterat infrias om man inte är synsk?

Jag kan inte säga att jag plötsligt blev lycklig och bekymmersfri. Men när tankarna vandrade i de nya banorna i hjärnan så krympte mina problem. De försvann inte. Men de blev väldigt mycket mindre.

Ibland kanske det måste få göra lite ont? Det kanske till och med är helt naturligt? Det kanske SKA göra lite ont ibland?

Om man inte behöver lägga all sin energi på att till varje pris få bort det onda, utan istället acceptera det, så blir det kanske energi över till att lösa problemet?

Prova!

Vi hörs!
/Lena

Ord kan göra ont

I helgen hittade jag dessa små fina kattfötter som är på väg att blomma på Rörö. Pyttesmå och ömtåliga är de. Man måste handskas varsamt med dem.

Lika varsam bör man vara med de ord man delar med sig av till sina medmänniskor. Ord bör väljas med omsorg. De kan annars skada och göra väldigt ont.

I helgen läste jag till min fasa konversationen som förekom i en grupp på facebook där jag är medlem. Anklagelser och elaka kommentarer haglade. Jag förstod ingenting. Tyckte bara att det var obehagligt. Själv var jag inte delaktig på något sätt. Men upplevde ändå de negativa energierna som inte gick att undvika, trots att jag bara var en passiv läsare.

Jag borde kanske förblivit tyst men kunde inte låta bli att skriva min åsikt. Nämligen att livet har övertygat mig om att konflikter ska lösas genom talade ord - inte skrivna. Jag har aldrig varit med om att det har kommit något gott ut av det (skrivna anklagelser). Själv har jag gjort misstaget att skriva mail när jag har varit mycket upprörd. Det blev inte bra. Så jag gör inte om det.

Det finns många anledningar till att folk blir arga och besvikna på varandra. Men oavsett så är det oftast bra att först andas, landa, besinna sig - och sedan agera. Det kanske tar fem sekunder, eller minuter, timmar eller dagar eller veckor. Det får ta den tid det tar. (En fördel om det går någorlunda snabbt dock. Man ska inte gå ett helt liv och vänta...)

Nu vet jag inte om jag själv har hamnat mitt i stormen för att jag sa min mening på den här facebooksidan. Jag tänker helt enkelt undvika facebook idag.

Min erfarenhet av konflikter (häftiga sådana) är att alla har lite rätt och alla har lite fel. Det är vanligt. Beroende på vem man talar med så kan man lite förstå just den personen. Därför vill jag sällan ta någons parti. Jag diskuterar hellre sakfrågor. Inte vem som är den gode och vem som är den onde.

En sak hävdar jag dock bestämt. Ord kan göra ont! Mycket ont! Och är de skrivna så lever de för evigt. Därför bör de hanteras som små kattfotsknoppar. Med varsamhet.

Ha en bra dag!
/Lena 

PS Ni hittar mig inte på facebook idag. Men jag kommer tillbaka en annan dag. :)

Tips från föreläsning m. Sanna Ehdin

I torsdags var jag på en föreläsning och lyssnade på Sanna Ehdin. Ni vet, hon som skrev "Den självläkande människan" i slutet på 90-talet, som blev så uppmärksammad. Den boken läste jag från pärm till pärm. Mitt exemplar hemma är fullt med gula markeringar från överstrykningspennan. Det var jätteroligt att få se och höra henne "live".

Här kommer några utvalda saker som hon sa. (Med reservation för att jag kan ha missat i anteckningarna.) Gå gärna in på hennes hemsida och läs om du är intresserad:
http://www.ehdin.com/?lang=swe

Stretcha ska vi göra dagligen. Det är bara att sträcka ut sig åt alla håll, lite som en katt. Effektivt och gratis. Andas ska vi gör genom näsan - inte munnen. Om man känner att man måste andas in genom munnen när man motionerar så ska man sänka tempot till en näs-andnings-vänlig nivå. Inte minst är detta viktigt för astmatiker. Alltid näsa! Gluten bör ingen äta. Framförallt inte reumatiker. Att skippa gluten är också positivt för de som har ADHD eller sköldkörtelproblem. Mjölkprodukter är ingen lämplig mat. Undantag är smör som är bästa valet i stekpannan.

Vill du göra en god hälso-gärning för andra? Se då till att sköta din egen hälsa i första hand. Sedan kan du hjälpa andra! Kokosolja äter Sanna dagligen (jag tror hon sa 0,5 dl per dag). Frön är ingen bra människoföda - vi har ju inga näbbar. Majs och soja är ofta genmanipulerat m.m. Undvik!

Nyttigaste grönsakerna: grönkål, spenat, brysselkål, broccoli, roccula. Ägg, bär, nötter och fett är också nyttigt (men tyvärr då ej grädde - så där försvann alla gräddsåser). Odlad lax ger inflammationer (!). Havtorn och jojobaolja på huden är bra. Vitlök och all annan lök, ingefära och chilli är antiinflammatoriskt. Tarmfloran ska vårdas. Citronsyra som tillsats i mat ska vi undvika och ska absolut inte ätas av de som har pollenallergi.

Sanna sa att vi i Sverige är mycket upplysta och kunniga när det gäller kost och hälsa. Det börjar bli bättre i USA där hon bor, men de ligger långt efter oss. Dessutom sa hon att det alltid är lite extra trevligt att föreläsa i Göteborg eftersom vi är så trevliga och ställer bra frågor. Därmed växte alla i salen ett par centimeter. Tack!

Jo, det var en föreläsning som spred god stämning bland åhörarna. Sanna är en kvinna som vet vad vad hon vill och säger vad hon tycker. Hon bjuder på sig själv, är opretantiös och det kändes som att vi var en gäng "vänner" som satt i hennes vardagsrum och diskuterade hälsa och välmående. Tyvärr är en sådan här föreläsning dyr att gå på när man inte har en arbetsgivare som betalar. Men jag upplever att jag fick valuta för min "investering" (som det så vackert heter nuförtiden).

Må väl!
/Lena

Provläs "Naturens gåvor"

Snaaart har jag boken hemma för försäljning.

Vill du provläsa?
Kika här: www.naturensgavor.blogspot.com

Jag fotograferade förra sommaren på Rörö i naturreservatet. Skrev gjorde jag under hösten. Det blev en intensiv skrivperiod. Jag skrev. Skrev om. Lämnade för korrekturläsning. Rättade. Läste. Ändrade (eftersom jag inte var nöjd). Korrekturläste. Ändrade.... Tills jag kände att NU är det klart.

Manus lämnade jag in 15 november. Sedan följde en tid med diskussioner om inlaga och omslag. Ska det vara si eller så? Det är svårt att se en färdig bok framför sig. Så småningom blev resultatet en provbok. Som jag godkände. Hurra!

Boken är inbunden. Den trycks i Sverige i en liten upplaga (till att börja med i alla fall). Den innehåller 86 sidor med färgfoton.

En kortfattad beskrivning av boken:

Vi går en promenad i naturreservatet på Rörö. 58 växter presenteras med bild och vetenskapligt namn. Men fokus ligger inte på fakta utan upplevelsen av naturen. Känslan! Den där energin som naturen så generöst delar med sig av. Bara vi är öppna för att ta emot den. Medveten närvaro är en bristvara i vårt moderna samhälle. Naturen kan hjälpa oss att hitta en inre ro.

Jag återkommer med information om försäljning: var, när och hur.

Önskar dig en fin helg!
/Lena

 

Tankar är som bråkande syskon...

Denna bild tog jag igår på Rörö. Visst är det härligt att se att våren kommer. Den har inte gett upp. Trots den hårda och långa vintern. Tack!

Men det är inte blommor som jag ska skriva om. Utan tankar! De som ständigt maler i våra hjärnor. På gott och ont. Iband är de väldigt konstruktiva, kreativa, glädjebringande och underbara. Men ibland är de destruktiva och nedslående. Oavsett deras innehåll så är de oftast kraftfulla och övertygande.

Hur ska man hantera tankar som man inser inte är så bra att ha?

Tankarna är ofta olydiga. De lever lite sitt eget liv. Svåra att kontrollera. Lite som syskon som retas och bråkar när de är barn...

Mina barn var inga undantag. Jag försökte det mesta. Resultatet var väl inte så lysande alla gånger. Ibland slutade det med att syskonen blev sams för att de istället blev arga på mig. Hmmm!!!

En dag testade jag en ny metod. Jag sa helt enkelt till den ene "Bry dig inte om när hen retas. Låtsas att du inte hör." Jag vet inte hur pedagogiskt korrekt detta var. Troligen inte alls. Men det fick effekt. Det är ju inte kul att reta någon som inte bryr sig. Bråket uteblev.

Man kan använda samma teknik med sina egna tankar. Man hör. Men man lyssnar inte. Man bryr sig inte. Man går inte igång på det som "sägs" i huvudet.

Det är så man gör när man tränar mindfulness. Man tillåter tankarna att finnas, man förbjuder dem inte, men man ger dem inte heller sin uppmärksamhet. Istället fokuserar man t.ex. på sin andning.

Låter det konstigt?
Testa!

Ha en bra dag!
/Lena

Övningar på Youtube

Jag fick lite tid över så jag lade in några övningar på youtube. Prova gärna! Alla foton är (förstås) från det vackra naturreservatet på Rörö.

Vill du prova att göra en mindfulnessövning som går ut på att man förankrar sig i sin andning? Här är en guidad övning som tar ca 6 minuter:
http://www.youtube.com/watch?v=6-8QIhMFvto

Om du vill testa en minimeditation på en minut kan du gå in på denna länk. Här läser du text och lyssnar (om du vill) på musik. Andas i takt till bilderna om du tycker att det känns bra.
http://www.youtube.com/watch?v=EAkE5RARhAM

Och så till sist Sinnesrobönen med den kloka texten. Jag tycker att den är så bra. Enkel i teorin men ibland (ofta) en utmaning att tillämpa. Texten skrevs i början på 1900-talet av en teolog. Sedan har man förkortat och förenklat den. Numera används Sinnesrobönen i många olika sammanhang och av människor med olika livsåskådningar.
http://www.youtube.com/watch?v=mewqfIwt2n4

Som sagt, testa gärna. Och ni lyckliga som har smarta telefoner kan ju göra det på bussen eller var ni vill. (Själv har jag en telefon som man kan ringa med.)

Må gott!
/Lena