Kom ihåg att andas

"Kom ihåg att andas", säger jag ofta. 

Det kan tyckas vara en onödig uppmaning.

Det väl klart att vi alla andas?

Det jag menar är att man ska påminna sig själv om att lite då och då 

ta ett djupt, medvetet andetag. 

Landa i kroppen och nuet.

Släppa tankarna.

Låta oro och bekymmer vara i bakgrunden. 

Uppleva stunden.

 

Ett andetag kanske tar några sekunder i anspråk.

Det är inte vare sig tidskrävande eller ansträngande.

Men det ger små mikropauser.

Välgörande och effektiva.

Pröva detta när du känner dig stressad, orolig, splittrad, arg, irriterad.

Eller när du vill "fånga stunden" och njuta,

när du ser eller hör något vackert.

Det finns stunder man inte vill "fånga". Ibland vill man bara att tiden ska gå, att man ska härda ut. När man mår dåligt så "knyter det sig" ofta i hela kroppen. Alla muskler blir spända och man andas kort och ytligt. Även då är det bra att ta ett par djupa andetag lite då och då. Leva ett andetag i sänder. 

Kanske är detta det enklast och mest effektiva tipset för ökat välmående:

Andas!

Kom ihåg att andas.

/Lena 

Lagom är bäst!

Det finns mängder med böcker och kurser och föreläsningar om hur du blir en bättre människa. Du ska äta si eller så, du ska träna fysiskt och mentalt. Ofta blir det lite ensidigt eftersom många tycker att man ska maximera just det som de förespråkar för att uppnå resultat. 

Som ett brev på posten kommer motreaktioner. Förstås. Vissa menar att allt som har med att må bra och hjälpa sig själv är förkastligt. Mindfulness, yoga, dieter, träning är bara lurendrejeri. 

Båda sidor har kanske både rätt och fel. 

Min uppfattning är att det mesta blir lite fel om man överdriver. 

Lagom är bäst!

Hur mycket vi än anstränger oss kommer vi inte att bli odödliga.

Vi kommer alla att bli gamla och skröpliga.

Eller, ännu värre, tvingas ge upp allt för tidigt på grund av sjukdom eller annat.

Det är den sorgliga sanningen. 

Det enda vi kan påverka (till viss del) är vägen dit.

Och där tror jag att var och en blir salig på sin tro.

Mår man bra av att träna mycket så kan man väl få göra det.

Mår man bra av att äta en sträng diet så är väl det finemang. 

Men frågar du mig om råd så är mitt svar att lagom är bäst.     

Jag ser inte någon anledning till varför man ska välja antingen det ena eller det andra. Man kan väl läsa självhjälpsböcker, träna, prova dieter, meditera eller vad man nu vill, bara man gör det i sällskap med sitt sunda förnuft. 

Vill man vinna OS eller bekämpa svåra sjukdomar med träning och kost så måste man nog vara extrem för att få önskat resultat.  

Men för flertalet av oss så tror jag att resultatet blir allra bäst om vi varierar. 

Inte utövar något alltför ensidigt eller extremt.

Lite och mycket kan vara bra.

Men lagom är oftast bäst. 

Ha en bra dag!

/Lena

(Ja, alla bilder är förstås tagna på Rörö.)

Jag ÄR... eller?

Hur vi väljer att uttrycka oss kan ha ganska stor betydelse. 

Vilka ord vi använder påverkar. 

Ofta säger vi: "jag är så orolig", "jag är rädd", "jag klarar det inte".

På så sätt ger vi oss själva en etikett. 

Jag är "en sådan".

Det låter som att det är något permanent.

Man kan pröva att uttrycka sig på annat sätt.

"Det far runt en massa tankar i mitt huvud som säger...."

"Jag har just nu en känsla i kroppen som ...."

Kanske kan det ge lite distans till tankar och känslor?

Om man inte ÄR sina tankar och känslor utan bara "har" dem för stunden, så är det troligen lättare att ändra på dem, om man nu vill det. 

Världen blir mer begriplig om man etiketterar saker och ting. 

Men ibland är det kanske en fördel att inte göra det?

Pröva!

Ha en bra dag!

/Lena