Bloggens syfte


Sätt kurs mot hälsa och välmående med hjälp av mindfulness och kost.

måndag, februari 23, 2015

Ett "Förlåt mig" känns så gott!


Så här härligt hade jag det i går på vackra Rörö. Idag blev jag påkörd. Pang! Bilen fick åka med bärgningsbil men jag klarade mig helskinnad. Det var en otäck känsla. Dessutom blev jag kall så läpparna färgades lila. Det är snöstorm i Göteborg idag. Jag hade kläder för att åka bil, inte stå utomhus.

Jag var på väg för att uträtta diverse ärenden, bland annat inköp inför mindfulnesskvällen. Det får skötas på annat sätt nu. Utan bil :(


Jag körde på en trafikerad 50 väg. Mannen (jag skriver inte hans namn men jag vet förstås vad han heter) körde ut från bensinstationen Ingo vid Sisjön. Han körde på mig i full fart så plåten på min bil åkte in i bakhjulet på vänster sida. Känslan var lite som när man blir påkörd bakifrån vid Lisebergs radiobilar. 

Jag pratar på mindfulnesskurserna om vikten av att inte värdera, inte fokusera på att hitta syndabockar, acceptera och gå vidare. 

Men vet du vad - ett "förlåt" känns gott!

Mannen var lika ångerfull som en sten i havet. Han hävdade bestämt att det mycket väl kunde vara så att jag borde ha stannat på 50 vägen och släppt fram honom från bensinmacken. Det kunde vara så att det var mitt fel att han körde på mig bakifrån. 


Det hela var så dumt så jag argumenterade inte mer. Men eftersom jag är lite filosofisk av mig så tänkte jag förstås vidare på företeelsen som sådan. Den där att man (vissa, ganska många) direkt, utan betänketid, reagerar med "det var inte mitt fel" alldeles oavsett vad som hänt.

Det känns gott för mottagaren att få ett "förlåt mig".
Det känns gott för givaren att få ge ett "förlåt".
Det är min övertygelse.

Ha en bra dag!
/Lena



tisdag, februari 17, 2015

Fler fördelar med acceptans


Det här med acceptans är intressant tycker jag.
Jag kom på en sak till, som jag missade i förra inlägget. 

Ofta, när vi inte mår så bra, ägnar vi oss åt att fundera kring ordet "VARFÖR?".

Varför blev det så här? Varför är inte livet sådär istället?

Vi kanske grubblar och ältar.
Detta tar mycket energi.

Om vi istället kan acceptera att det är som det är (just nu) så sparar vi vår energi. Den energin kan vi då kanske utnyttja när vi ska fundera kring om det finns något som kan göras för att vi ska må bättre i framtiden. Kan vi påverka så att det som hände inte händer igen? 

Accepterar gör man inte för att man inte vill ändra på något.
Tvärtom!
Med hjälp av acceptans kan man få till en förändring. 

Eller vad tror du?

Jaha, det blev lite filosofiska frågor denna tisdag eftermiddag.
Ha en fortsatt bra dag!
/Lena





Acceptera att du inte kan acceptera...


I går var det "mindfulnesskväll" här hemma hos mig. Ett gäng entusiastiska och intresserade kvinnor samlades för att få lite mindfulnessinspiration. Vi gick igenom lite teorier och gjorde övningar, bland annat "mindful eating". 

En fråga kom upp som är intressant och mycket central i mindfulness.
Vad gör man om man inte kan acceptera?

Då accepterar man att man inte kan acceptera.


Mindfulness handlar inte om att prestera och uppnå mål. (Ja, visst känns det konstigt. Det är ju prestation och mål som är det centrala i våra liv i vår kultur.) 

Mindfulness handlar istället om att man är medveten om det som är just nu, utan att värdera. Syftet är inte att förändra utan att iaktta och acceptera att det är som det är.

Jag vet att detta låter jättekonstigt för många. Åtminstone så lät det helt galet i mina öron första gången jag hörde det. "Så kan man väl inte göra!?" Jo, det kan man! Och det finns en vits med det.


Acceptansen handlar endast om ögonblicket. Just detta nu. Det har inget med framtiden att göra. 

Tänk dig att du mår riktigt dåligt av någon anledning. Du kanske knappt orkar med dig själv och din vardag. Du kanske inte ens kommer upp ur sängen. Om det då ställs krav på dig, med mål som du inte förmår uppnå, så blir det ytterligare ett misslyckande och du kommer att må ännu sämre. 

Men om du fullt ut accepterar att det är som är just nu (vilket är ganska logiskt eftersom det är så det är...) så kan det ha en förlösande effekt. Och om du inte alls kan acceptera att du mår så här dåligt - ja, då accepterar du att du inte kan acceptera. 

Till slut ersätts krampaktiga krav av acceptans, förståelse, förlåtelse och kärlek. Vilket väl, även med ett logiskt tänkande, borde kunna leda till välmående. Eller?

Jag vet att detta kan låta lite flummigt kanske. 
Men faktum är att mindfulness grundar sig på vetenskap.
Det har använts med framgång.

Men naturligtvis finns det bara ett enda sätt att ta reda på om det fungerar. Och det är att pröva själv. Gör det! 

Ha en bra dag!
/Lena