Tacksamhet - en underskattad sysselsättning

 

Vi borde kanske syssla med det lite oftare -

att känna tacksamhet.

 

Då tänker jag i första hand på de där små sakerna i våra liv som vi kanske ofta missar och inte lägger märke till.

 

Att sitta med armarna i kors och invänta de stora händelserna innan man tillåter sig själv att vara tacksam innebär ofta att man får göra just det - vänta.

 

 

Istället för att ta det mesta för givet så skulle man kunna uppmärksamma det lite grann och pröva om man inte skulle kunna vara lite tacksam. Känna tacksamhet för att: man just idag känner sig hyfsat frisk, bilen startade, man kan känna smaken av det man äter, man kan gå, man fick en kram från sitt barn, fåglarna kvittrar, knopparna växer ...

 

Listan kan göras oändlig.

 

Vissa dagar inträffar kanske inget av detta. Då kan man trots allt vara tacksam för att man vaknade på morgonen, att man kan andas och att hjärtat slår.

 

Om man tränar sig i att känna tacksamhet så mår man ofta bättre, blir en gnutta lyckligare och får lite mer energi.

 

Kanske att man då orkar lite mer och en aning lättare kan ta konflikter, vara en god medmänniska, genomföra nödvändiga förändringar i livet.

 

Jag kan inte lova.

Men visst är det värt ett försök.

 

Ha en bra dag!

/Lena

 

 

Tävling?

 

Det tävlas mycket nu.

OS och melodifestival är bara ett par av tävlingarna vi följer.

Underhållande och spännande.

 

Men det kan bli för mycket av det goda.

Hela livet kan ibland kännas som en enda stor tävling.

Vem har dyrast bil, mest välartade barn, högst lön och finaste jobb?

Vem är snyggast och mest vältränad?

Vem är lyckligast?

 

Bästa medicinen mot sådana tankar är att gå ut i naturen, tycker jag.

 

En fjäder som någon har lämnat på en buske.

Inte är det väl intressant att börja värdera den?

 

En vy, med frusen vass, över en något frusen sjö.

Den är som den är

 

Tunn ishinna som ligger kvar som ett täcke över marken.

Den behöver inte jämföras.

 

 

 

 

Jag går förbi ett berg med vackra ådringar.

Stannar och beundrar dem ett tag.

Alla färger och vackra mönster.

Tar en bild.

 

Inte 17 börjar jag fundera på om det kanske finns

ett ännu vackrare berg någon annanstans.

 

 

 

Här sticker en bränd pinne upp.

Rester från en bränd buske (en).

Den ser fin ut på något sätt.

 

 

Fin är även denna pinne.

Fast på ett annat sätt.

 

Naturen är som den är.

Fin och olika.

Här lyser tävlingen med sin frånvaro.

Det enda som lyser från och till är solen.

Det är gott att vara här.

För kropp och själ.

 

Hälsningar från Lena

 



Filmsnuttar på You Tube

Kika gärna på två korta filmsnuttar som jag har gjort och lagt upp på YouTube.

(De har varit låsta under en tid men nu fungerar de igen.)

Båda handlar om medveten närvaro.
Alla foton kommer från naturreservatet på Rörö.

Varmt välkommen att titta!

Sinnesrobönen

Medveten närvaro

Rara räkor

 

I dagens tidning kunde man läsa att det kommit ut nya uppgifter om vilka fiskar och skaldjur man ska äta och vilka man bör undvika. Valet har inte med hälsan att göra utan det faktum att vissa arter håller på att ta slut. De riskerar att bli utfiskade. Vi blir uppmanade att göra rätt val för att "hjälpa till att minska utfiskningen av våra hav".

 

http://www.wwf.se/source.php/1551017/WWF_Fiskguide_mini_2014.pdf

 

 

Räkor, som är så underbart gott, är nu rödmarkerade med texten "låt bli".

Näe! Nu blir jag inte glad!

 

När jag köper fryst fisk eller skaldjur så tar jag de med en blå fisk på sig (MSC) eller KRAV-märkta. Jag tycker det är bra att man som konsument utnyttjar sin möjlighet att påverka efterfrågan. Det som inte köps kommer inte heller att produceras och säljas. Så är det ju.  

 

Samtidigt tycker jag inte det är rätt att alltför mycket ansvar ska läggas på konsumenterna. Att vissa fiskar och skaldjur riskerar att bli utfiskade måste väl ändå bero på att de som har bestämt kvoter, eller de som fiskar upp dem ur havet, har tänkt eller gjort fel.

 

Ansvaret måste väl ändå i första hand ligga där? Annars tror jag det blir väldigt svårt att få någon rätsida på det hela. Man borde, tycker jag, på ett tidigt stadium ha sett att en viss fisk håller på att minska alltför mycket. Någon ansvarig borde då ha slagit näven i bordet och sagt stopp.

 

Jag vet inte alls hur det går till i denna fiskerivärld. Säkert finns där många viljor, mycket att ta hänsyn till och pengar att tjäna.

 

Lite orättvist kan jag tycka att det känns när de som bestämmer har gjort fel och så läggs en massa ansvar över på oss konsumenter att rätta till det genom att inte köpa varan. Detta är inget unikt för fiskenäringen utan gäller mat och kläder och mycket annat.

 

Jag tycker helt enkelt att den som har gjort fel och den som har makt och pengar är den som ska ha ansvar för att ställa allt tillrätta igen.

 

Jaha, nu har jag fått gnälla lite.

Känns faktiskt bra.

 

Jag vill kunna äta räkor med gott samvete.

Det är allt jag begär.

Är det för mycket?

 

Ha en bra dag!

/Lena