Sanningar är färskvara

Sanningar är som moln på himlen.

De kommer och går.

Det stämmer kanske inte alltid. Men ganska ofta i alla fall.

Jag bläddrade i en tidning i dag. Den hette Hälsa och var från 1981. Länge sedan! Tidningen handlade om hälsokost och alternativa metoder. Där stod om vikten att röra på sig och att dricka mycket vatten. Det mesta var sanningar som gäller än i dag.

På en av de första sidorna stod korta texter om sanningar som nu var vetenskapligt belagda. Där stod att Karolinska sjukhuset i Stockholm under 10 år hade forskat kring sockersjuka (diabetes) och kommit fram till att det var fettet som var boven i dramat. Ät mindre fett var budskapet. Man skrev att kopplingen sockersjuka och fetma var tydlig.

Inte ett ord om snabba kolhydrater. Man blev fet att fett. Socker och vitt mjöl nämndes inte i hela tidningen.

Jag kunde inte låta bli att småle när jag läste det.

För 30 år sedan var det detta som var sanningen. Inte bara inom skolmedicinen utan även i en hälsotidning som också skrev om akupunktur och hur man kunde lindra cancer med homeopatmedicin.

Vi fnyser så snabbt och lätt åt all som har "fel".
Alla som inte har fattat.

Men ärligt talat, kommer vi någonsin att vara 100 procent säkra på vilken sanning som är den enda rätta?

När man diskuterar dieter så framgår det strax att detta är ett känsligt ämne. Alla anklagar alla andra för att ljuga. Själv vet man rätt.

Jag gissar att den som sitter och läser dagens hälsotidningar om 30 år kommer att småle precis som jag gjorde idag. Undrar åt vad? Det skulle jag vilja veta!

Vad tror du?

Hösthälsningar
Lena

Hur nöjd ska man va´?

Jag håller på att sammanställa lite information och övningar från mina mindfulnesskurser. Tänkte att det kan vara roligt att ha allt nedskrivet och förevigat.

Det kommer upp många funderingar när jag håller på. Ta bara en sådan sak som "att vara nöjd". Det är ju bra. Eller? Hur nöjd ska man vara? Kan man bli "övernöjd"?

Anledningen till att jag börjar fundera är att jag en gång hade ett par kvinnor på en informationsträff om mindfulness som började med att tala om för mig att de inte behövde mindfulness. De visste precis hur de skulle hantera stress och andra "problem" i livet. De hade sina olika metoder för det. Mindfulness var ett onödigt påhitt enligt dem.

Och så är det förstås. Om man är HELT NÖJD med det man har och det man kan, då vill man ju inte lära sig något nytt.

Eller är det möjligt att kombinera förnöjsamhet med nyfikenhet?

De som jag har haft kontakt med som har haft inställningen att de vill lära sig mer om mindfulness, de har inte varit helt nöjda. De har känt att de inte har haft tillräckliga verktyg för att hantera livets motgångar eller så har de varit förutseende och känt att det kan vara bra att utöka sin kunskap kring hur man förebygger ohälsa.

I mindfulness talar man om vikten att träna sin förmåga att acceptera att livet är som det är just nu. Det är inte samma sak som att man är nöjd och inte vill ha någon förändring.

Stagnation är sällan bra. Stillastående vatten blir dåligt.
Förändring är tecken på liv.

Själv tackar jag sällan eller aldrig nej till ny kunskap. Oavsett vad jag tycker om det jag lär mig något om så anser jag att kunskapen i sig är värdefull. Jag hoppas att jag aldrig kommer att vara nöjd med den kunskapsbank jag har. Jag hoppas att jag alltid kommer att vara nyfiken på nya tankar, idéer, metoder, sätt att hantera tillvaron. Jag behöver inte tycka att de är det enda rätta för mig. Men enligt min erfarenhet finns det små guldkorn att hämta överallt bara man letar.

Att vara missnöjd med livet mår man inte bra av.
Man kan gärna odla förmågan att vara nöjd med det som är.
Men kombinera det med en gnutta nyfikenhet.

Vad tror du om det receptet?

Må väl!
/Lena

Prova på mindfulness

Ibland känns livet precis så här. Livet förändras. Ekollonet har trillat ur och bara "hatten" är kvar. Det blir lite tomt. En förändring måste accepteras. Man behöver anpassa sig efter det nya. Byta perspektiv och glasögon kanske?

Mindfulness kan vara en hjälp när livet ska hanteras.

Vill du prova?

Jag har lite tid över i oktober och november. Därför tänkte jag erbjuda den intresserade en introduktion. Man kan vara själv eller flera i en grupp. Vi går igenom lite övningar och grunderna i mindfulness. Du investerar ca 1,5 timme samt 100 kr.

Om möjligt kan man med fördel vara utomhus. Botaniska trädgården och Sisjön är lämpliga områden. Gärna dagtid. Men det går att ordna tider på kvällen också.

Hör av dig om du är intresserad.

Du kan svara med en kommentar här.
Eller maila: lena.holmander (snabel A) telia.com

Glada hösthälsningar
Lena

Tid för återhämtning

Vi är ofta duktiga på att boka in aktiviteter av alla de slag.

Men hur är det med pauser?
Bokar du in tid för återhämtning eller tänker du att du ska ägna dig åt det under den tid "som blir över"?

Ärligt talat - får du någonsin "tid över"? Tid då inte har något alls att göra.
Jag tror att de är lika sällsynt att man har tid över som att man har pengar över.
Tid och pengar tycks alltid fylla hål.
De blir aldrig liggandes och skräpar.

Ett bra tips kan vara att man bokar in tid för pauser i sin kalender i samma takt som man fyller den med saker som ska göras.

Återhämtning kan vara att man lägger sig på soffan och lyssnar på musik, promenerar, tar sig ett bad, dricker en kopp te och bläddrar i en tidning. Vad som helst. Bara det är något som du vet att du mår bra av, något som får dig att varva ned, något du unnar dig. Tiden ska kännas som en present från dig till dig.

Prova gärna!
Lycka till!

/Lena